Stålan - Marxistarkiv

– I gänget jag kände kom alla från Bohuslän. Många var från tjänstemannafamiljer och
satsade på yrken som radiomekaniker, möbelsnickare och tapetserare, dom som sydde om
soffor och sådant.
– Ansågs det finare?
– Kanske. Men tapetserare t.ex. var ett yrke i nedgång. Efter skolan hade dom svårt att få
jobb. Men det var inte bara tjänstemannasöner utan också vanliga fiskargrabbar från
Bohuslän.
Gemensamt för oss alla var att vi ville hemifrån, bort från isoleringen. Nog kunde det vara
enformigt i Fjärås men det var ingenting jämfört med ställen som Bokenäs och Malmön
utanför Lysekil. Göteborg drog, det var där möjligheterna fanns både ifråga om jobb och
fritid.
22
– Blivande smeder kunde väl inte få jobb i stan?
– Deras mål var nog att starta eget på bondlandet. Dom fick lära sig svetsning såpass att dom
kunde laga jordbruksredskap och liknande. Bönderna i Toltorpsdalen utanför Mölndal kom
med sina plogar till skolan och fick lagat. Nu är det stadsbebyggelse där.
Smedkillarna smidde plogbillar och härdade järnet vilket inte var det minst viktiga.
Härdningen har alltid fascinerat mig och det är nog likadant för alla som jobbar med stål och
plåt.
Låt oss säga att man har två likadana järnbitar. Man smider den ena till en mejsel och härdar
den och kan sedan hugga av den andra biten med den. Vid härdning för hand värmer man
järnet rött och kyler av det i kallt vatten eller olja. Den konsten har varit känd sedan före vår
tidräkning.
Kolet i järnet smälter vid upphettningen ungefär som socker i varm vätska och fixeras vid
avkylningen så järnet blir stål. Värms det till för hög temperatur mister stålet sin elasticitet
och blir sprött.
Hemma i Fjärås fanns en smedja med ett par skickliga smeder. Deras gamla pappa brukade
stå och titta på och jag smet också dit ibland och tittade när jag var liten. Min hetaste önskan
var att ha en egen smedja när jag blev stor.
Smederna gjorde bl.a. hästskor av plattjärn, nej fyrkantsjärn var det väl, och skodde böndernas
hästar. Färdiga hästskor fanns kanske också.
– Fabriksgjorda var nog lite dyrare bara. Min farsa lärde mig sko hästar när jag konfirmerats i
början av 40-talet. Hästskor köpte han hos Hygrells på Stora gatan i Västerås. Han lärde mig
en del om smide och härdning också. Och om motorer och konstgödsel och slakt och att
vända en kalv som ligger fel i livmodern på en ko. Han kunde många konster. Åtskilliga av
Frödings dikter kunde han utantill.
– Bohusgrabbarna som lärde sig till smeder hade nästan lika dåliga framtidsutsikter som
tapetserarna. Ingen kunde förutse den snabba förändringen efter kriget. Många smedjor på
landsbygden fick slå igen. En del smeder fick kanske jobb i stenhuggerierna med gott om
mejslar och borrar att vässa och härda.
– Jag har alltid undrat hur det går till att få gatsten så snyggt fyrkantiga.
– Numera görs det maskinellt, förr högg man för hand. Det jag har funderat på är hur man
kunde få halvrunda kantstenar att hålla, sådana som avslutar trottoarerna i gathörnen. Dom
borde gå av på mitten tycker jag. Det är väl anledningen till att sådana kantstenar nu för tiden
gjuts av betong.