Stålan - Marxistarkiv

– Sten värmer man ju inte som metaller.
23
– På yrkesskolans teorilektioner fick vi lära oss att se på färgen hur varm exempelvis en
järnplåt är. Vid 600 grader har den en nyans och vid 700 en annan. Det blir en hel färgskala
uppåt och nedåt. Blir järnet så vitglödgat att det stänker gnistor då har man bränt det och gjort
det praktiskt taget obrukbart. Aluminium har sin egen färgskala.
– Och legeringar?
– Alla har sina egna färger.
– Är det inte svårt att hålla isär alla färgnyanser och gradtal?
– Vi lärde oss det där ganska snart. Samtidigt fick vi reda på vad som hände i materialet vid
behandlingen av plåt och stål och vilka begränsningar som finns för användbarheten.
Räknestickan lärde vi oss grundligt, det var före kalkylatorernas tid. En räknestickas värden är
ju inte absolut exakta men fullt tillräckliga i det praktiska livet. Rektorn hade
matteundervisning förresten. Det var han bra på.
Lite utbildning i sjukvård och hälsovård fick vi också. Många siktade på att bli småföretagare
med någon anställd till hjälp och då behövs sådana kunskaper. Även den som jobbar alldeles
ensam i en verkstad eller ute har användning för sådant vetande.
En grundkurs i arbetsledarens roll och psykologi ingick i undervisningen. Den kunde byggas
på senare om man ville bli arbetsledare. Vi lärde oss hur man skulle ta folk och framför allt
vad arbetsgivarna krävde.
Jag tycker utbildningen var ganska gedigen. Den stärkte mitt självförtroende. Jag växte som
människa. Redan efter tre månader visste jag att jag inte behövde bli bonddräng igen om jag
av någon anledning blev tvungen att sluta på skolan. I så fall kunde jag få jobb som svetsare
och lära upp mig genom praktik.
– Lärde ni er att svetsa tryckkärl också i skolan?
– Ja både med gas och el. Med elsvets måste man vara noga så det inte blir slagg i fogen från
elektroderna man smälter. Förr stod man och gjorde rent med fil. Numera finns det små
slipmaskiner och det är mycket lättare. Jag hade anlag för svetsning och lärde mig snabbt.
– Fanns det röntgenapparatur då för svetsfogar?
– Javisst. Vi kollade också genom att skära loss bitar och dra isär dom med två hydrauler för
att se hur svetsfogen höll. Plåten fick absolut inte spricka intill svetsen; i så fall hade man
bränt den. Vi brukade också såga isär svetsfogar för att se hur kvalitén var inuti.
– Fick ni svetsa legeringar också?
– Det var mycket kopparsvets och slaglödningar av alla slag. Och mjuklödningar.
Silverlödningar sysslade vi inte med, det har jag lärt mig efteråt. Men vi fick lära oss svetsa
aluminium vilket var hemskt svårt.
Jag tror inte det fanns elektrisk aluminiumsvets på den tiden, vi svetsade i varje fall med gas.
Blev aluminiumplåten för het kunde en bit rasa utan vidare, bli som aska eller som lera. Det
gällde att se upp med färgerna så det inte blev för hög temperatur. Färgen är avgörande,
ungefär som när man härdar.
– Och vintern gick och drivan smalt... vad gjorde du på sommarlovet?
– Då bodde jag hos min syster Karla. Hon var gift och hade lägenhet i Lunden. Med deras sex
ungar och mig på köpet hade vi trångt om saligheten. Hennes karl jobbade på Altermo, en