Stålan - Marxistarkiv

– Var dina föräldrar socialdemokrater?
7
– Pappa var syndikalist och höll tidningen Arbetaren som var daglig på den tiden. Egentligen
var han nog rätt mycket anarkist också, en frihetsälskande människa. Mamma var inte
medlem i annat än underklassen.
– Fick ni annat än mjölk av kommunen?
– Inte av kommunen men av snälla medmänniskor. Vi fick mycket kläder från familjen
Hallberg. Mamma och fru Hallberg blev bekanta på sjukhuset när jag föddes. En av hennes
söner, Bengt Hallberg, blev berömd som pianist senare.
En sak jag skämts för efteråt är hur vi ungar bar oss åt mot handlaren Anton Henriksson. Han
var väldigt närsynt så honom vågade vi oss på.
Några rökte pipa redan i skolan fast det var förbjudet. Jag gjorde det inte men tjuvrökte
cigarretter emellanåt.
Vi samlades utanför affärn där någon bolmade på sin pipa och blåste rök genom nyckelhålet
tills det blev grått innanför. Anton kom förstås ut på trappan och viftade med armarna och
skrek utan att kunna se vilka vi var. Han som alltid var så snäll mot oss behandlade vi som en
fiende, honom utsatte vi för en massa ofog. Han var vår hackkyckling.
– Hade ni ingen sådan i skolan?
– Nej det förekom ingen mobbning av skolkamrater. Lärarna behövde aldrig stävja några
sådana tendenser vad jag minns.
– Läste ni läxor när ni kom hem?
– Först skulle vi fullgöra olika sysslor. Systrarna höll till i köket med mat, brödbak, syltning
och annat. Tvätten föll också på deras lott, utom när det var stortvätt. Den tog mamma hand
om. Vi hade en stor bykgryta utomhus. Tvättstuga fanns inte.
Vi bröder skulle bära vatten och skaffa ved, med mera. Silverskiöld som ägde Duvehed, eller
rättare sagt hans förvaltare, hade gett oss lov att ta torrgranar och döda grenar i skogen.
Godsförvaltarna var i regel hyggliga bara man gjorde något dom hade nytta av. Det är inte bra
med torra träd i skogen. Dom drar till sig skadeinsekter vars larver angriper friska träd.
Vi fällde torrträden och bar hem och sågade och klöv ved till spisen och bykgrytan. Ett knep
vi lärde oss var att kasta lasso och dra ner grova grenar som dött på friska träd, tallar mest.
Det blev väldigt rent och fint i skogarna kring stugan vi bodde i. Vi eldade upp allting.
Efterhand fick vi gå ganska långt för att få tag i ved. Jag minns att vi bar från ett ställe som
hette Ljusa lycka, där man brukade fira midsommar och ha andra fester förr i tiden. Därifrån
och hem var det bortåt en halvmil att bära en stock på ryggen.
– Hade ni ingen kärra?
– Nej. Det fanns inga vägar heller för den delen. Vi fick kånka och bära. Man blev dödstrött
och svetten rann men det dog man ju inte av.
Töre var vi ständigt på jakt efter, trä fullt med kåda. Vi späntade stickor av det åt mamma att
tända i spisen med. Det var mest stubbar men kunde också vara stammen på en fura.
– Törved eller tjärved går att framställa. Det lärde jag mig av en museumskille i Bergen. Där
finns en kungasal med enastående vacker takkonstruktion att beskåda inifrån. Han berättade
att taket förstördes när en norsk motståndsgrupp sprängde ett tyskt ammunitionsfartyg vid
kajen utanför under kriget.