Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
– Var dina föräldrar socialdemokrater?<br />
7<br />
– Pappa var syndikalist och höll tidningen Arbetaren som var daglig på den tiden. Egentligen<br />
var han nog rätt mycket anarkist också, en frihetsälskande människa. Mamma var inte<br />
medlem i annat än underklassen.<br />
– Fick ni annat än mjölk av kommunen?<br />
– Inte av kommunen men av snälla medmänniskor. Vi fick mycket kläder från familjen<br />
Hallberg. Mamma och fru Hallberg blev bekanta på sjukhuset när jag föddes. En av hennes<br />
söner, Bengt Hallberg, blev berömd som pianist senare.<br />
En sak jag skämts för efteråt är hur vi ungar bar oss åt mot handlaren Anton Henriksson. Han<br />
var väldigt närsynt så honom vågade vi oss på.<br />
Några rökte pipa redan i skolan fast det var förbjudet. Jag gjorde det inte men tjuvrökte<br />
cigarretter emellanåt.<br />
Vi samlades utanför affärn där någon bolmade på sin pipa och blåste rök genom nyckelhålet<br />
tills det blev grått innanför. Anton kom förstås ut på trappan och viftade med armarna och<br />
skrek utan att kunna se vilka vi var. Han som alltid var så snäll mot oss behandlade vi som en<br />
fiende, honom utsatte vi för en massa ofog. Han var vår hackkyckling.<br />
– Hade ni ingen sådan i skolan?<br />
– Nej det förekom ingen mobbning av skolkamrater. Lärarna behövde aldrig stävja några<br />
sådana tendenser vad jag minns.<br />
– Läste ni läxor när ni kom hem?<br />
– Först skulle vi fullgöra olika sysslor. Systrarna höll till i köket med mat, brödbak, syltning<br />
och annat. Tvätten föll också på deras lott, utom när det var stortvätt. Den tog mamma hand<br />
om. Vi hade en stor bykgryta utomhus. Tvättstuga fanns inte.<br />
Vi bröder skulle bära vatten och skaffa ved, med mera. Silverskiöld som ägde Duvehed, eller<br />
rättare sagt hans förvaltare, hade gett oss lov att ta torrgranar och döda grenar i skogen.<br />
Godsförvaltarna var i regel hyggliga bara man gjorde något dom hade nytta av. Det är inte bra<br />
med torra träd i skogen. Dom drar till sig skadeinsekter vars larver angriper friska träd.<br />
Vi fällde torrträden och bar hem och sågade och klöv ved till spisen och bykgrytan. Ett knep<br />
vi lärde oss var att kasta lasso och dra ner grova grenar som dött på friska träd, tallar mest.<br />
Det blev väldigt rent och fint i skogarna kring stugan vi bodde i. Vi eldade upp allting.<br />
Efterhand fick vi gå ganska långt för att få tag i ved. Jag minns att vi bar från ett ställe som<br />
hette Ljusa lycka, där man brukade fira midsommar och ha andra fester förr i tiden. Därifrån<br />
och hem var det bortåt en halvmil att bära en stock på ryggen.<br />
– Hade ni ingen kärra?<br />
– Nej. Det fanns inga vägar heller för den delen. Vi fick kånka och bära. Man blev dödstrött<br />
och svetten rann men det dog man ju inte av.<br />
Töre var vi ständigt på jakt efter, trä fullt med kåda. Vi späntade stickor av det åt mamma att<br />
tända i spisen med. Det var mest stubbar men kunde också vara stammen på en fura.<br />
– Törved eller tjärved går att framställa. Det lärde jag mig av en museumskille i Bergen. Där<br />
finns en kungasal med enastående vacker takkonstruktion att beskåda inifrån. Han berättade<br />
att taket förstördes när en norsk motståndsgrupp sprängde ett tyskt ammunitionsfartyg vid<br />
kajen utanför under kriget.