Stålan - Marxistarkiv

– Din pappa var statarunge säger du och i statarfamiljer brukade det inte vara något överflöd
på köksbordet. Ändå blev han en jätte till karl.
– Hemma hos oss var det inget överflöd heller men vi blev ganska storväxta ändå. Mina
bröder är längre och grövre än jag och systrarna är inte precis småväxta.
– Var din mamma också statarunge?
– Nej, hennes far var smed, av vallonsläkt. Hon hette Liljedahl före giftermålet.
– Hur bodde ni?
2
– Först i en stuga som mamma ärvt. Den bestod av ett enda rum som samtidigt var kök, och så
en förstu, som vi kallade den. Där ställde vi vattnet och slaskhinken.
Det var trångt. Jag och två till låg skavföttes i en soffa. Titt och tätt fick man fötter i ansiktet.
Över hela golvet låg det ungar. Mamma satt och sydde, ofta till långt in på natten.
Hon var sömmerska och duktig att sy klänningar och kostymer som bönderna beställde, dom
som hade råd. Vi fick hjälpa till mycket i hushållet för symaskinen var igång nästan hela
tiden. Pappa arbetade på byggen i Göteborg och kom bara hem på söndagarna.
– Varför skaffade dom så många ungar?
– Det skojade vi med pappa om när han fyllde 85. Vi frågade honom om anledningen till alla
ungar som blev. Ja, sa han, ni vet mamma hon är lite religiös och det skulle så vara, det skulle
bli barn jämt och ständigt. Då fanns inte heller dom där fina grejerna ni har, skyddsmedel och
sådant. Och det blev mycket sprit om lördagskvällarna.
Så var det nog. Jag vet att mamma trodde på gud. Men hon gick aldrig i kyrkan. I princip
tyckte hon illa om präster, en sak jag håller henne räkning för.
– Hur såg hon ut?
– Hon blev väldigt tjock. Jag vet att hon som ung var smal och fin, en vacker kvinna. Tyvärr
finns det inte ett enda foto på henne som ung.
Graviditeterna slet naturligtvis hårt på henne. Jag tyckte mamma fick en unge mest varje år
men så var det inte riktigt. Det är drygt 22 år mellan den äldsta och den yngsta, så det var ett
och ett halvt år i genomsnitt mellan födslarna.
Mamma var den stora varma och snälla människan för oss, men samtidigt den som alltid
hotade: vänta bara tills pappa kommer hem! Och när han kom fick vi sota för det sattyg vi
gjort under veckan. Fast det var ju inte säkert vi gjort mycket heller.
Pappa drack hemskt mycket sprit och var sträng, särskilt mot oss bröder. Vi fostrades hårdhänt
och fick stryk av livremmen han hade om magen. Jag anser inte att man ska fostra på det
sättet men får erkänna att jag inte mått illa av det heller. Nog kan jag förstå att det kunde vara
irriterande både för honom och morsan med så många i stugan.
– Men det var arbetet som spelade huvudrollen?
– Jag fattar inte hur hon klarade det. Hon var alltid först uppe och när vi lagt oss vid åttatiden
på kvällen satt hon kvar i timmar vid symaskinen. Det kunde vara en beställd klänning eller
annat hon skulle ha färdigt.
Vi ungar fick gå med söm, som hon kallade det, lämna till folk som varit hemma och provat
tidigare. Sylönen var kanske två kronor och på hemvägen skulle vi gå och handla för
pengarna hos någon av lanthandlarna, Larssons eller Antons som låg intill varandra.