Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

Den 1 maj deklarerade POUM:s exekutiv:
105
Under två dagar har arbetarna stått vakt… [De] har vakat dag och natt över revolutionens öde… De
är varken okontrollerbara eller provokatörer. De är samma arbetare som stred på gatorna den 19
juli…
De bär vapen och är på sin vakt eftersom deras tålamod är på upphällningen. De är trötta på all
politisk kapitulation, på pappersregeringar som lutar sig mot impotenta kompromisser…
Vi har inget förtroende för medlemmarna i regeringen. Det är därför vi håller vakt på gatorna…
Vi kan inte längre tolerera de verkligt okontrollerbara. Vi vill ha kontroll, och total kontroll. Vid
fronten och där bakom. Arbetarklassens kontroll…
Men vår aktion får inte degenerera till en sporadisk rörelse, till en självmords-”kupp”, som skulle
riskera arbetarklassens segerrika marsch. Nej, inte bara aktioner av grupperna, [utan] aktioner från
alla arbetare under ett konkret program och en klar förståelse av stundens behov och möjligheter.
Och för detta måste en Revolutionär arbetarfront formeras av de proletära partier och organisationer
som är hängivna segern i kriget, för att leda revolutionen till dess slutliga konsekvens.
Och en regering som är ett uttryck för de som arbetar och de som kämpar[behövs], en arbetar- och
bonderegering, demokratiskt vald av arbetarna, bönderna och soldaterna. 83
Under tiden ökade stormgardet och Nationella Republikanska gardet sina ansträngningar för
att avväpna anarkosyndikalisterna på gatorna. Den 2 maj varnade Solidaridad Obrera:
REVOLUTIONENS GARANTI ÄR ETT PROLETARIAT UNDER VAPEN. ATT FÖRSÖKA
AVVÄPNA FOLKET ÄR ATT STÄLLA SIG PÅ FEL SIDA OM BARRIKADERNA. INGEN
MINISTER ELLER POLISCHEF, OAVSETT VEM HAN ÄR, KAN BEORDRA AVVÄPNING
AV ARBETARNA, SOM BEKÄMPAR FASCISMEN MER SJÄLVUPPOFFRANDE ÄN ALLA
POLITIKER, VARS INKOMPETENS OCH IMPOTENS ALLA KÄNNER. TILLÅT ER INTE,
UNDER NÅGRA FÖRHÅLLANDE, ATT AVVÄPNAS!
Vilka kommer att formera proletariatets diktatur? Massornas demokratiska organ, arbetarnas, böndernas, och
soldaternas kommittéer, deras församlingar, lokala, regionala och nationella kongresser och revolutionära
exekutivkommittéer.
Fackföreningarna måste organisera ekonomin, men hela arbetarklassen måste ta samhällets öde i sina händer.
Arbetarklassens frigörelse kan bara vara ett verk av arbetarklassen själv.
NED MED DEN BORGERLIGA REPUBLIKEN!
LÄNGE LEVE PROLETARIATETS DIKTATUR!”
Jag tackar Stephen Schwartz för en kopia av detta manifest, vilket har deponerats i Hoover Institution.
83 La Batalla, 1 maj 1937.