Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

kommunisterna dissidenterna i POUM som trotskistiska agenter för Franco, Hitler och
Mussolini. 5
81
Vid inbördeskrigets utbrott blev Joaquín Maurín, partiets generalsekreterare, infångad när han
försökte komma över från rebellterritoriet till den republikanska sidan och arresterades under
falskt namn. Efter att han frigivits i september 1937 fängslades han på nytt efter ett par dagar
när man upptäckte hans verkliga identitet, och han frigavs inte förrän i oktober 1946. 6
”Även om Maurín själv aldrig deltog i kriget”, skriver den i inbördeskriget kunnige Georg
Esenwein, ”satte otvivelaktigt hans roll som POUM:s främste teoretiker och organisatör sin
stämpel på partiets politik.” Även om man inte med säkerhet kan bedöma vilken betydelse
hans frånvaro hade, kan det dock inte råda något tvivel om att det skapade stora problem för
POUM under kriget. Detta illustreras av det faktum att Nin, när han tog över ledningen,
saknade det inflytande som Maurín åtnjutit; ty, som POUM-medlemmen och Nins gode vän
Ignacio Iglesias senare skrev till Victor Alba [historiker och en gång medlem i partiet],
”Maurín var [för majoriteten i POUM] någonting mer än dirigente máximo (den högste
ledaren): Han var helt enkelt ledaren, den ende ledaren.” 7 Mauríns inflytande förstärktes
också av det faktum att hans anhängare vid fusionen var åtminstone 23 gånger fler än Nins. 8
De starka känslorna för Maurín märktes tydligt vid partiets centralkommittés första möte efter
inbördeskrigets utbrott, då, enligt Alba, Nin inte utnämndes till generalsekreterare –”en post
och titel som var reserverad för Maurín” – utan till politisk sekreterare. 9
Även om kommunisterna hade stämplat POUM som trotskistiskt, är sanningen den att
Trotskij hade djupgående meningsskiljaktigheter med POUM redan från dess grundande 10 ,
och inom ett par månader efter stridernas utbrott bröt sig en handfull av hans ortodoxa
följeslagare ur och bildade Bolsjevik-leninisterna, den mycket lilla spanska sektionen av
Fjärde Internationalen. 11 ”POUM var aldrig trotskistiskt, dvs. ett bolsjevikiskt parti”,
5
Se till exempel, ”El Trotsquisme, el millor agent de Hitler-Mussolini-Franco”, Treball, 17 jan. 1937, och ”El
trotskismo en acción. Los que trabajan para el enemigo”, Las Noticias, 29 jan. 1937. I denna kampanj fick
kommunisterna sällskap av Mikhail Koltzov, Pravdas specielle korrespondent i Spanien. Se till exempel hans
artikel i L’Humanité, som återgavs i La Batalla, 27 jan. 1937.
6
För Mauríns odyssé och hans fru Jeannes ansträngningar för att få honom fri, se Jeanne Maurín Cómo se salvó
Joaquín Maurín.
7
James W. Cortada, Historical Dictionary of the Spanish Civil War, 1936-1939, s 328. För brevet från Iglesias
till Alba, se Víctor Alba, El marxismo en España, 1919-1939, I, s 291-92. Efter Mauríns död i USA 1973,
skänktes hans dokument till Hoover Institution.
8
Enligt Alba hade Nins Kommunistiska Vänster bara 250 till 300 medlemmar vid fusionen, jämfört med 7000 i
Mauríns parti, dvs. ett förhållande 1 till 28, eller som bäst 1 till 23 (Dos revolucionarios, s 389). [ Albas siffror
för antalet IC-medlemmar är uppenbart för låga, vilket också Reiner Tosstorff konstaterar i sin utomordentligt
väldokumenterade avhandling Die POUM in spanischen Bürgerkrieg. Tosstorff redovisar att uppgifter om IC:s
medlemstal varierar mellan 200 till över 2000 (G Munis). Genom att sammanväga uppgifter från olika håll, bl a
om IC:s medlemmar i olika delar av Spanien kommer Tosstorff fram till att det verkliga antalet bör röra sig om
700-800 medlemmar – Red anm ]
9
Ibid., s. 390-91.
10
Se till exempel, Trotskij, La revolution espagnole, 1930-40, 273-307; Trotskij, Escritos sobre España, s 123-
32; artikel i Unser Wort, mitten av februari 1936; engelsk översättning i New Militant, 15 feb. 1936; också Unser
Wort, i början av maj 1936. En värdefull bok, skriven av en av POUM:s grundare, är Léon Trotski y España,
1930-1939 av Ignacio Iglesias. Pelai Pagés hävdar i sin studie av den trotskistiska rörelsen i Spanien att
”Trotskijs kampanj mot det nya partiet, och speciellt mot Nin och Andrade, inte var till någon större hjälp för
den spanska revolutionen och gav de element i POUM som kom från den trotskistiska rörelsen en ny dissidentroll
som gjorde det svårt för dem att accepteras som ledare i det nya partiet” (El movimiento trotskista, s 289).
11
Bolsjevik-leninisterna avslöjade aldrig offentligt hur många anhängare man hade under kriget, men i protokollen
från Fjärde Internationalens grundningskonferens, som hölls i Lausanne den 3 september 1938, angavs
medlemsantalet för den spanska sektionen till mellan tio och trettio (Documents of the Fourth International: The
Formative Years, 1933-40, s 289). Jag tackar Stephen Schwartz, en tidigare engelskspråkig representant för
Manuel Fernández Grandizo (G. Munis) mellan åren 1977 och 1982, för att han riktat min uppmärksamhet mot
dessa siffror och för att ha läst och gett värdefulla förslag till detta kapitel. I ett brev till mig, daterat den 4
januari 1986, bidrar Pierre Broué, den främste nu levande auktoriteten på den trotskistiska rörelsens historia,
med användbar information om antalet medlemmar vid fronten och i eftertruppen under de första krigsåren