Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

88
nu är sammansatt”, förvandlades till ”en polisstat mot proletariatet”. 45 ”Kan den revolutionära
arbetarklassen i Katalonien”, frågade man, ”tillåta att dessa kontrollverktyg tas ifrån dem?
Aldrig! Att gå med på det skulle vara att ta ett mycket allvarligt steg bakåt på revolutionens
väg.” 46
De anarkosyndikalistiska ledarna motsatte sig först att POUM avlägsnades från regeringen,
men då de inte uppfattade något hot mot sin egen organisation eller kände någon sympati för
POUM med dess marxistiska ideologi och dess försök att penetrera CNT före kriget 47 , och
dess ofta förekommande kritik av den kollektiva iver som hade skapat missnöje inom en stor
del av medelklassen i städerna och på landsbygden, 48 gick de slutligen med på uteslutningen i
mitten av december. I utbyte släppte PSUC sitt krav om att avskaffa juntan och secretariado
och gick med på att CNT fick posten som försvarsminister som ersättning för POUM:s
justitieminister. Genom det sätt på vilket krisen löstes, var det tydligt att PSUC:s främsta
intresse hade varit att få bort POUM från regeringen. Men vid denna tid var den roll som
Sovjets generalkonsul Vladimir A. Antonov-Ovsejenko spelat inte lika tydlig. Enligt Miguel
Serra Pàmies, tidigare PSUC-ledare och personlig vän till Juan Comorera, besökte denne
president Companys i december ”för att kräva att POUM inte skulle tillåtas sitta kvar i
regeringen”. ”Han använde alla argument”, informerade mig Serra Pàmies några år senare,
”sovjetiska vapen, utrikessituationen, råmaterial [för den spanska industrin], och livsmedelstransporter”.
49
Huruvida CNT också mottog varningar från Companys eller direkt från Antonov-Ovsejenko
kan man inte med säkerhet säga, men Rudolf Rocker, den berömde tyske anarkisten som stod
nära CNT-FAI-ledarna, skrev 1938 att den ”sovjetiske ambassadören” hade hotat att stoppa
det militära stödet om inte POUM kastades ut. 50 I alla händelser var det uppenbart att CNT:s
motstånd mot att kasta ut POUM hade börjat försvagas den 13 december, då Solidaridad
45
Artikel av N. Molins och Fábrega, La Batalla, 16 dec. 1936.
46
Ibid., 13 dec. 1936. Ett fullsatt ministeriemöte hölls den 14 december under ledning av Companys, som
deklarerade att han skulle inleda konsultationer nästa dag med sikte på att bilda en ny regering och att han skulle
försöka ”harmonisera existerande skillnader” (Generalidad de Cataluña, Actas de Reuniones del Consejo de la
Generalidad, 3 nov.-23 dec. 1936. En fotokopia finns i Bolloten Collection, Hoover Institution). Protokollen
sprider inte mycket ljus över vilka de ideologiska och politiska motsättningarna var. Detta faktum visar vilken
avgörande betydelse den republikanska pressen hade som viktigaste källa för information. Utan ett noggrant
studium av de tusentals ledarna, talen, artiklarna och manifesten i de olika partiernas och organisationernas
dagspress, skulle historikerna ha svårt att förstå de fraktionsstrider som pågick under kriget.
47
Se not 18 ovan om FOUS, POUM:s fackföreningsorganisation, vilken nästan helt var sammansatt av
fackföreningar som hade uteslutits från CNT.
48
Se till exempel La Batalla, 19 sept., 3, 15, 27 okt., 28 nov., 8, 12 dec. 1936. Se också Spanish Revolution
(Barcelona), POUM:s engelskspråkiga tidning, 21 okt., 25 nov., 20 dec. 1936, och Santiago Palacín, La
revolución y el campo, 21. Denna kritik föll i god jord hos kommunisterna och deras sympatisörer som anklagade
POUM (eller ’trotskisterna’) för att stödja omedelbar kollektivisering av småföretag och jordegendomar.
Se Winifred Bates, Daily Worker (London), 24 feb. 1937; J. R. Campbell, Soviet Policy and Its Critics, s 357;
Louis Fischer, Men and Politics, s 378, Why Spain Fights On, s 44-45; Mikhail Koltzov, Pravda, 16 aug. 1936;
och Georges Soria, International Press Correspondence, 11 dec. 1937. Om POUM:s jordbrukspolitik, se Víctor
Alba, La revolución española en la práctica, s 256-68. I sitt försvar av småborgerligheten i städerna, gjorde
POUM en distinktion mellan deras egen och PSUC:s politik: ”en sak är att attrahera medelklassen till revolutionen,
en annan är att bilda en koalition där man ger dem en avgörande roll som ledande kraft…, men vi stöder
deras ekonomiska krav… inom ramen för revolutionen” (La Batalla, 23 Feb. 1937).
49
Intervju i Mexiko 1944. De stenografiska noteringarna från intervjun finns i Hoover Institution. Det var inte
förrän 1986, när jag läste dessa noter på nytt, som jag upptäckte detta betydelsefulla påstående.
50
Rudolf Rocker, Extranjeros en España, s 91. Detta påstående gjordes också av en annan utländsk anarkist (se
Vanguard, juni 1937), men jag har inte funnit någon spansk anarkistledare som bekräftar något direkt hot. David
T. Catell säger: ”Det sovjetiska biståndet användes till att diskriminera revolutionärerna i Katalonien på flera
sätt. Det finns goda indicier för att Sovjetunionen satte upp dessa villkor för att stödja Katalonien: att det oppositionella
POUM inte längre skulle tillåtas delta i det katalanska Generalitat, och att den katalanska regeringen
skulle ansluta sig till det program som den centrala regeringen antagit” (Communism and the Spanish Civil War,
s 109). Som vi ska se, var POUM vid denna tidpunkt övertygat om att dess uteslutning berodde på sovjetiska
påtryckningar.