Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

141
dispyten. ”Jag lyssnade på dem alla”, skrev han, ”men försökte att inte avslöja min egen
uppfattning om regeringens arbete. Å andra sidan kunde jag naturligtvis inte godkänna det.
Först sade jag dem att jag ansåg att deras besök var av informerande natur, men att jag på inga
villkor skulle låta dem dra slutsatsen att jag gav dem tillåtelse att öppna en offensiv mot
regeringen.” Han påminde dem om att Giral-kabinettet, mot hans inrådan, hade avgått i
september 1936 för att bereda vägen för Caballero-regeringen, ”som hälsades som segerns
regering”, och att ”kabinettets omorganisering i november, då CNT och anarkisterna kom
med, vilket republikanerna själva hade bedömt som oundvikligt och nyttigt”, hade genomförts
”inte bara mot min inrådan, utan trots att jag häftigt protesterade.” ”Nu, efter ett par
månader”, lade han till, ”kunde samma människor som hade lyft fram Largo och släppt in FAI
[i regeringen] inte tåla dem” och vände sig till honom för att lösa problemet. Han hade inte
skapat ”myten” kring Largo Caballero. Om en förändring av politiken nu ansågs nödvändig,
var det för att partierna hade ändrat sin inställning, ”inte för att republikens president har
ändrat inställning, vilket han inte har.” 10
Ett par dagar senare, den 13 maj – precis två dagar före det datum då alla politiska ministrar
vars utnämning och rang inte hade erkänts av Largo Caballero kunde betrakta sig avskedade
från ministerkåren – krävde de två kommunistiska ministrarna Jesús Hernández och Vicente
Uribe, vid ett stormigt kabinettsmöte, en omedelbar förändring av premiärministerns politik
när det gällde kriget och allmänna ordningen. De krävde också upplösning av POUM i termer
som inte gav plats för någon kompromiss. Azaña, som hade upprörts av Girals och Prietos
beteende, bekräftar att mötet utmärktes av ”ovanlig våldsamhet och vulgariteter… Largo
kallade kommunisterna ’lögnare och förtalare’ och sex timmar förslösades på detta sätt. De
[moderata] socialisterna stödde, genom Negrín, kommunisternas argument och republikanerna
sade också en del.” 11
Under sitt kärva meningsutbyte med de kommunistiska ministrarna tog Largo Caballero
kraftigt avstånd från deras uppfattning att POUM var en fascistisk organisation och förklarade
att han inte skulle upplösa partiet, att han inte hade gått med i regeringen för att tjäna någon
av fraktionernas politiska intresse och att domstolarna skulle avgöra huruvida en speciell
organisation skulle upplösas eller inte. 12 I sina opublicerade ”Historiska anteckningar om
spanska kriget,” hävdar Largo Caballero att han motsatte sig upplösningen av POUM ”med
den största energi” och ”förklarade att så länge som han ledde regeringen skulle ingen politisk
eller facklig organisation upplösas, och om ett brott hade begåtts skulle domstolarna hantera
det, och att han inte skulle spela någons politiska spel.” 13 När de inte blev bönhörda, reste sig
de kommunistiska ministrarna och lämnade rummet. 14 ”Anarkisternas och POUMs resning…
i Barcelona”, skriver Jesús Hernandez, ”gav oss.. en förevändning för att framprovocera
Largo Caballero-regeringens kris.” 15
”När splittringen i kabinettet uppstod”, vittnade Indalecio Prieto vid ett offentligt möte efter
kriget, ”avsåg Largo Caballero att fortsätta med att behandla rutinärenden. Jag satt intill
honom… och sade: ’Se här Caballero, något allvarligt har inträffat. Ministerkoalitionen har
spruckit för att ett av partierna i regeringen har dragit sig ur. Jag tror därför att det är Er plikt
att inte fortsätta detta möte, utan att meddela republikens president vad som hänt och lösa
situationen med honom’.” 16
10 Obras, IV, 592-93.
11 Ibid., 595-96.
12 Se hans tal i oktober 1937, som ger hans redovisning av denna episod, återgivet i Largo Caballero, La UGT y
la guerra, 8; också Juan Peiró (CNT-industriminister vid den tiden), Problemas y cintarazos, 201-2.
13 S 1184. Se kapitel 45, n. 19, för information om dessa minnen.
14 Largo Caballero, La UGT y la guerra, 8.
15 Yo fui un ministro de Stalin, 85.
16 Adelante (Mexico City), 1 april 1946.