Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

64
15 000 60 , medan Alvarez del Vayo, vilken som utrikesminister förhandlade om evakueringen
av flyktingarna, ger antal 20 000. 61 Å andra sidan kommer Javier Rubio, efter uttömmande
undersökningar av diplomatisk korrespondens och andra källor, fram till det lägre antalet
7500, vilket han inte desto mindre beskriver som ”utan motsvarighet i de internationella
relationernas historia.” 62 Den norska legationen, en av de minsta, härbärgerade 900 flyktingar
enligt Felix Schlayer, dess chargé d’affaires 63 , och den mexikanska ambassaden gav asyl till
över 800, enligt dess ambassadör general Manuel Pérez Treviño. 64
Hundratals, om inte tusentals, liv räddades genom att dessa fristäder utökades med utländska
beskickningar, ty som vänstersocialisten Luis Araquistáin privat skrev till sin hustru på
revolutionens femte dag: ”Rensningsaktionerna kommer att bli skrämmande. De är det redan.
Inte en enda fascist kommer att vara i livet, speciellt inte de mest betydande. Ingen kan hålla
tillbaka folket.” 65
”Vi har bekräftat något som vi bara kände till i teorin”, skrev Federica Montseny, en ledande
anarkist, i bruset av dessa händelser, ”nämligen att revolutionen, i vilken okontrollerade och
okontrollerbara krafter opererar diktatoriskt, är blind och destruktiv, storartad och grym; så
fort första steget tagits och den första fördämningen brustit, strömmar folket likt en stormvind
genom bräschen, och det är omöjligt att stoppa den. Så mycket som förstörs i stridens hetta
och i stormens blinda raseri! Män är som vi alltid känt dem, varken bättre eller sämre… De
avslöjar sina ofullkomligheter och sina förtjänster, och medan det från de råbarkades hjärtan
spirar en latent ärlighet, kommer från djupet av de hederligaste männen en djurisk aptit – en
törst efter död, en önskan om blod – som verkade ofattbar innan.” 66
”Vi vill inte förneka”, tillstod Diego Abad de Santillán, en välkänd anarkist i Katalonien, ”att
den nittonde juli förde med sig ett överflöd av passion och missdåd, ett naturligt fenomen när
makten överförs från de privilegierades händer till folkets. Det är möjligt att vår seger
resulterade i dödligt våld för fyra eller femtusen invånare i Katalonien som var noterade som
högerfolk och knutna till politisk och kyrklig reaktion. Men detta blodflöde är en oundviklig
konsekvens av revolutionen, vilken, trots alla barriärer, sveper fram som en flodvåg och
raserar allt i sin väg, tills den gradvis förlorar sin rörelsekraft.” 67
Och en baskisk nationalist, republikan och katolik, skrev:
Blod, en stor del oskyldigt blod flöt på båda sidor… Men det som gör störst skillnad för den
republikanska zonen – vilket inte rättfärdigar excesserna, men åtminstone förklarar dem – ligger i
det [militära] upprorets själva faktum. Armén, nästan hela den hemliga polisen, administrationen
inom rättsväsendet, de polisstyrkor som eventuellt fanns, vars plikt det var att hålla ordning,
revolterade och lämnade den legala regeringen försvarslös. Den senare tvingades beväpna folket,
fängelserna öppnades för att befria fängslade politiska vänner, och de vanliga brottslingarna som
kom ut med dem gjorde vad de ville. Dessutom, när de lägre skikten i samhället sattes i rörelse kom
de missdådare som finns i varje stad, i varje nation, till ytan, och fann en tacksam arena att verka
på. Under normala tider skulle polisen ha hållit dem under kontroll, men själva upproret berövade
regeringen dess tvångsstyrkor och hjälpte de kriminella att få tag på vapen. Är det förvånande att
dessa okontrollerade element under de första dagarna av revolten gjorde som de ville? Samtidigt
skipade ytterst vänsterns organisationer rättvisa på ett burdust och elementärt sätt, en rättvisa från
män som har lidit och präglats i en atmosfär av hat. Allt detta försvarar inte de brott som begicks i
den republikanska zonen, men det förklarar dem till dels.
60 Los sucesos de España vistos por un diplomático, 338.
61 Freedom's Battle, 240.
62 Asilos y canjes durante la guerra civil española, 19-20.
63 Diplomat in Roten Madrid, 59.
64 T. G. Powell, Mexico and the Spanish Civil War, 77.
65 Som citerat av Javier Ibsen i hans preliminära studie om Araquistáin i Luis Araquistáin, Sobre la guerra civil y
en la emigración, 22. Origialbrevet finns i Archivo Histórico Nacional, Madrid.
66 Federica Montseny i La Revista Blanca, 30 juli 1936.
67 Diego Abad de Santillán, La revolución y la guerra en España, 176.