Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

51
”resoluta åsikt” att vapen skulle delas ut. Hans eget svar var att folk skulle uppmanas att
”sluta upp kring regeringens legitima organ”. 38 Det är värt att notera att Indalecio Prieto, i en
artikel som skrevs efter kriget där han kommenterade Martínez Barrios beskrivning av
regeringskrisen, varken bekräftar eller förnekar påståendet att han var bland dem som höll tyst
när Caballero propsade på att vapen skulle delas ut. 39
För att undvika den anstormande syndafloden skulle Martínez Barrio inte bara ha varit
tvungen att hålla inne vapnen, utan framför allt skulle han varit tvungen att få de militära
ledarna att avvika från sin drastiska kurs. Med detta i sikte förde han telefonsamtal med flera
garnisoner, enligt hans eget vittnesmål i ett försök att försäkra sig om lojaliteten från att de
arméledare som ännu inte bestämt sig och att få de som redan revolterat att ändra sina
planer. 40 Det viktigaste av dess samtal hölls med general Mola, befälhavare för Pamplonas
garnison och ledare för rebellerna på fastlandet. Men Martínez Barrio kämpade förgäves för
att få generalens stöd. ”Om Ni och jag skulle nå en kompromiss”, svarade Mola, ”skulle vi
förråda våra ideal såväl som våra män. Vi skulle båda förtjäna att lynchas.” 411 Enligt Sánchez
Román, som var tillsammans med Martínez Barrio under hans samtal, bönföll han desperat
Mola: ”Just i denna stund är socialisterna redo att beväpna folket. Detta kommer att innebära
slutet för republiken och demokratin. Vi måste tänka på Spanien. Vi måste undvika inbördeskrig
till varje pris. Jag är villig att erbjuda er, militären, de portföljer Ni önskar. På de villkor
Ni bestämmer.” 42 El Pensamiento Navarro, som utgavs i Pamplona, hävdade i numret från
den 19 juli 1936, vilket utkom ett par timmar efter detta samtal, att Martínez Barrio hade
erbjudit Mola krigsministeriet. 43 ”Vi kommer att utkräva full ansvarighet för allt som har hänt
fram till nu”, lovade Martínez Barrio Mola, ”och vi ska ställa till rätta de skador som orsakats.”
44 Till detta gav Mola sitt slutgiltiga svar: ”Det Ni föreslår är nu omöjligt. Pamplonas
gator är fyllda med requetés [Carlist-högerns milis]. Från min balkong kan jag bara se deras
röda baskrar. Alla förbereder sig för strid. Om jag skulle säga till dessa män att jag träffat en
överenskommelse med Er, blir mitt huvud det första som rullar. Och samma sak skulle hända
med Er i Madrid. Ingen av oss kan nu behärska våra massor.” 45 I sin egen version av denna
avgörande dialog, tillskriver Martínez Barrio Mola följande svar: ”Jag har en plikt mot de
modiga navarrensarna som själva har placerat sig under mitt kommando. Om jag skulle vilja
agera annorlunda, skulle de döda mig. Naturligtvis är det inte döden som skrämmer mig, utan
ineffektiviteten i denna nya rörelse och min egen beslutsamhet. Det är sent, alltför sent.” 46
Trots detta svar fortsatte Martínez Barrio med formeringen av det som han senare kallade sin
regering för försoning. 47 Om den hade en distinkt moderat sammansättning, berodde detta inte
38
Hoy, 20 april 1940.
39
Correo de Asturias, 1 maj 1943.
40
Hoy, 27 april 1940. Se också Diego Martínez Barrio, Memorias, 358-59.
41
Citerat i Bertrán Güell, Preparación y desarrollo del alzamiento nacional, 76; Rafael Fernández de Castro y
Pedrera, Vidas de soldados ilustres de la nueva España, 190; Maíz, 306-7; och Joaquín Pérez Madrigal, Augurios,
estallido y episodios de la guerra civil, 168; alla var supporters till det militära upproret. En annan general som
Martínez Barrio ringde till var Miguel Cabanellas, kommendör för 5:e Organiska Divisionen, med huvudkvarter
i Zaragoza, vilken enligt sonens vittnesmål otvetydigt svarade: ”Det är för sent” (Guillermo Cabanellas, La
guerra de los mil días, 424-25, och Cuatro generales, II, 79).
42
Citerat i Gil Robles, No fué posible la paz, 791. Detaljer om detta samtal gavs av Sánchez Román till någon som
åtnjöt Gil Robles' fullständiga förtroende (ibid.).
43
Detta erbjudande har bekräftats av Ino Bernard, Mola, mártir de España, 77; Jaime del Burgo, Conspiración, 25;
José María Iribarren, Mola, 107; Carlos de la Válgoma, Mola, 406; Vigón, 115. Martínez Barrio nämner det inte i
sin artikel i Hoy, 20 april 1940. I ett brev till Salvador de Madariaga, några år senare, försäkrade emellertid
Martínez Barrio att ”inte vid något tillfälle söktes rebellernas stöd” (Salvador de Madariaga, España, prolog till
4:e utgåvan [1944]. Alla bevis pekar mot denna försäkran.
44
Enligt Sánchez Román, citerad i Gil Robles, No fué posible la paz, 791.
45
Ibid.
46
Hoy, 27 april 1940.
47
Ibid. García Venero återger punkt för punkt ett program för försoning som gavs till honom flera år senare av
Ramón Feced, som kom med i Martínez Barrios regering, och var författat av Sánchez Román för att presenteras