Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

136
separatisterna [en referens till Estat Catalá] har många anhängare, på att de måste
förhindra att dessa beblandar sig med våra kamrater och tvingar dem till öppet motstånd
mot styrkorna för allmänna ordningen…
[Vázquez]: [Även om vi inser] den obestridliga fördelen av att avlösa polisen i Barcelona,
måste vi påpeka att problemen här inte kräver intervention från polisen. Läget är sådant att
om de bara fick order att dra sig tillbaks till sina baracker under ett par timmar så skulle
allt återvända till det normala. Det är absolut nödvändigt att polisen inte utför attacker
eller gör någonting alls under en period av tre till fyra timmar. Denna tid skulle räcka för
att återställa förtroendet och som resultat få barrikaderna att försvinna och polisen att
lämna de byggnader och platser som de ockuperar…
[Galarza]: Detta är inrikesministern. När jag klockan 7:30 i kväll fick höra att polischefen
Rodríguez Salas fortfarande satt i ledningen, gjorde jag följande uttalande [till Arrando],
vilket jag läser från remsan jag har framför mig: ”Man måste omedelbart sätta en person
som är medlem av de reguljära poliskårerna i ledningen för administrationen för
säkerheten, en polischef som man har förtroende för; och representanterna för
fackföreningarna och partierna ska sluta med att blanda sig i allmänna ordningen.”
[Arrando] svarade följande: ”Jag håller fullständigt med och ska följa dina instruktioner
omedelbart.”… [Vad gäller] den tid du önskar [för att återställa förtroendet], har jag inga
invändningar till följande: Klockan 10 på kvällen kommer polisen att få order att inte
avlossa ett endaste skott och att inte angripa någon byggnad. Bara de styrkor som är
nödvändiga för bevakning ska stanna kvar på gatorna, men utan att söka efter vapen eller
göra arresteringar under en tretimmarsperiod. Du ska ta ansvar för att se till att ditt folk på
gatorna och i era lokaler drar sig tillbaka till sina hem under denna period och inte
avlossar ett endaste skott. Jag ska utfärda dessa order. Självklart förstår du att om de inte
åtlyds lojalt av båda sidor så har vi inte vunnit något. Premiärministern kallar mig. Vänta
ett ögonblick… [Här] är García Oliver…
[Montseny]: García, det Galarza säger kan vi acceptera på villkor att vapenvilan beordras i
morgon, från klockan 6 till 9 på morgonen, så att vi får tid att organisera en
massdemonstration för fred med deltagande av hela Barcelona och ledd av representanter
för organisationerna med deras paroller tillsammans. Vi ska föreslå UGT detta och är
säkra på att de samtycker…
[Galarza]: Angående de där tre timmarna… Jag har inget att invända mot att det blir mellan
klockan 6 och 9. Vad gäller demonstrationen, verkar det för mig vara en god idé såvida
det inte finns några som angriper den, men jag fruktar att de där elementen kan utnyttja
det allmänna tillståndet av spänning och att demonstrationen kanske börjar bra men slutar
illa. Kanske det skulle vara bättre att hålla den på söndag istället för imorgon [fredag] och
meddela det i ett gemensamt uttalande från de två arbetarorganisationerna. Jag ska ge
order till polisen om att iaktta maximal försiktighet under natten. Låt mig se till så att det
efter klockan 9 på förmiddagen imorgon kommer att vara nya och utvilade styrkor där,
med en person i ledningen som har mitt fulla förtroende. [Detta var en referens till
generallöjtnant Emilio Torres Iglesias från stormtrupperna som utnämnts till polischef för
Barcelona]. 56
[Montseny]: Mycket bra, Galarza… Vapenvilan kan visa sig vara räddningen, men kom ihåg
att jag inte vet till vilken grad dina order kommer att åtlydas om samma personer sitter
kvar i ledningen för allmänna ordningen…
56 Se Diario Oficial del Ministerio de la Guerra, 12 maj 1937. Torres betraktades som vänligt inställd till CNT
och FAI (Abad de Santillán, Por qué, s 136; Alba, El marxismo, II, 448; R. Louzon, La contrarrevolución en
España, s 123, not 6; Ramón Salas Larrazábal, Historia del ejército popular de la república, I, s 1039-40). Han
blev hur som helst ersatt ett par veckor senare, efter att Largo Caballeros regering hade fallit, av generallöjtnant
Ricardo Burillo, en medlem i kommunistpartiet och tidigare polischef i Madrid (Gaceta de la República, 8 juni
1937).