Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

126
[de la República] och att krigsministern, inrikesministern och ministern för flottan skulle
vidta nödvändiga åtgärder för att återställa ordningen.”
Presidenten verkade inte vara nöjd med denna försäkran och upprepade sitt hot till Prieto:
”Situationen håller på att förvärras. Som jag redan sagt [dig], har kommendören på Lepanto
inte ännu kunnat nå mitt residens… Faktum är, att sedan måndag eftermiddag har republikens
president varit avhänd den nödvändiga friheten för att kunna utöva sina funktioner. Då jag
redan har förklarat orsakerna för ministern för flottan [Prieto], skall jag bara kort påminna
honom om dem ifall omständigheterna tvingar mig att ta oåterkalleliga beslut. Dessa kan bara
undvikas om regeringen går till omedelbar och kraftfull aktion.” 7
Azañas hot om att avgå var bara ett av flera som han gjorde under kriget, men aldrig genomförde,
till stor del beroende på Prietos ansträngningar, vilken, även om han föraktade presidentens
feghet, aktade honom som ett konstitutionellt skydd för revolutionen. Detta var inte
första gången som Prieto hade beskådat Azañas feghet. I oktober 1936, när presidenten
krävde att regeringen skulle lämna Madrid inför det ökande hotet mot huvudstaden, frågade
han Prieto: ”Önskar regeringen att fascisterna ska gripa mig här?” Irriterad över Azañas
brådska att ge sig av och hans bekymmer om sin egen säkerhet, anmärkte Prieto inför flygvapenchefen
Hidalgo de Cisneros: ”Den fega fen agerar som en hysterisk hora.” 8 Prieto var
känd som en av de mest vältaliga i republiken men hade också ett rykte av att bruka vulgärt
språk i privata samtal.
”Prieto var mycket upprörd och allvarligt bekymrad [över händelserna i Barcelona]”, noterade
Azaña i sin dagbok. ”Han gjorde vad han kunde för att hjälpa mig, men han förstod ändå inte
riktigt situationen. Beviset är att han just denna morgon sade mig att det, enligt regeringens
åsikt, var klokast att jag åkte till Valencia… ’Problemet’, sade jag, ’är inte att jag är emot att
fara till Valencia, utan att jag inte kan gå ut på gatan.’ Martínez Barrio gick till telegrafen och
läste remsan. Det gjorde ett sådant intryck på honom att han, utan att invänta slutet på samtalet,
rusade iväg för att träffa Caballero. Han återvände snabbt och sade att regeringen skulle
göra detta och detta och allt annat, och att jag bara skulle hålla mig lugn. Jag svarade tillbörligt
och det blev inte mer diskussion.” 9
Att Largo Caballero nu hade beslutat sig för att han inte längre kunde dra ut på tiden, framgår
tydligt från ett teleprintat meddelande från Prieto till Azaña klockan 8 på kvällen: ”Premiärministern
har fört min uppmärksamhet till hans förhör av representanterna från CNT. De bad
honom att inte sända förstärkningar eller att använda vapenkraft.” Caballero vägrade kategoriskt
att tillmötesgå dessa önskningar och sade sina besökare att de skulle låta deras likasinnade
få veta att det var ”dumt att tro att de kunde besegra staten, de skulle bara bli krossade.” 10
Redan vid middagstid, omedelbart efter det korta kabinettsmöte som Prieto refererat till i sitt
teleprintade meddelande till Azaña, hade ett uttalande sänts ut till pressen med en kungörelse
om dekreten om allmänna ordningen och militären som antagits föregående dag 11 men ännu
inte verkställts. General Antonio Escobar i Nationella Republikanska Gardet utnämndes till
delegat för allmänna ordningen, medan general Sebastián Pozas, som vi sett hade konverterat
till kommunistpartiet, utnämndes till militärkommendör för regionen – officiellt för Fjärde
Organiska Divisionen – och för den så kallade Östra Armén i närliggande Aragon, där CNT
och FAI dominerade. Dessa utnämningar innebar en upplösning av de katalanska råden för
försvaret och inre säkerheten och med dem, regionens omhuldade autonomi.
Även om Esquerra vid dess partikongress i juni 1937 kritiserade Valencia för att inte omedelbart
besvara den katalanska regeringens begäran om förstärkningar och fördömde förseningen
7
Azaña-Prieto-remsorna, 29-37. För information om dessa remsor, se kap.42, not 54.
8
Enligt information som jag fått av Cisneros i Mexico 1940 (stenograferade anteckningar, Hoover Institution).
9
Obras, IV, s 581.
10
Azaña-Prieto-remsorna, s 59.
11
La Correspondencia de Valencia (kvällstidning), 5 maj 1937.