Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

127
som en ”manöver” för att tvinga Katalonien till att överge sin autonomi 12 , så protesterade
ingen av dess ledare vid den tiden. I själva verket antyder tonen i den officiella kungörelsen
från Generalidad-palatset att president Companys och de andra Esquerra-ledarna accepterade
Valencias beslut med lättnad och att deras rädsla för CNT för tillfället var större än deras
tillgivenhet för regionens autonomi. ”Republikens regering har, på eget initiativ, tagit hand
om allmänna ordningen i Katalonien”, löd uttalandet. ”Med resurser överlägsna de som
Generalidad har tillförfogande, kan republikens regering möta den nuvarande situationens
krav. Det är inte läge för kritik nu. Allt vi kan rekommendera och bör rekommendera, om vi
önskar tjäna kriget mot fascismen, är lojalt och beslutsamt samarbete med republikens
regering. Länge leve republiken!.... Vi uppmanar alla att lägga ner vapnen och att upphöra
med oroligheterna på gatorna.” 13
Det är helt klart att Companys, liksom premiärminister Tarradellas, skulle ha föredragit en
gradvis utnötning av anarkisternas makt framför varje intrång på katalansk autonomi, men när
striderna väl hade brutit ut och hans begäran om förstärkningar hade avslagits, böjde han sig
utan protester för Valencias beslut att ta kontroll över allmänna ordningen. Även om han i
sina noteringar om Majhändelserna erkände att det låg i den centrala regeringens ”uppdrag”
att snabbt ta hand om avväpningen, så registrerade han en mild opposition mot övertagandet
av allmänna ordningen. 14 Jagad av rädslan för att han i historien skulle hållas räkning för
uppgivandet av den katalanska autonomin – en rädsla som under senare månader blev en fix
idé 15 – gjorde Companys flera försök, efter att CNT:s och FAI:s makt hade brutits, att återta
kontrollen över allmänna ordningen, men alltid utan framgång. 16
Fram till Majhändelserna hade det anarkosyndikalistiska ledarskapets tillit till Companys varit
obestritt. ”I allt han sade och i hela hans agerande”, skrev Diego de Santillán, ”fanns en attityd,
en moralisk och andlig inställning, som vi nästan helt delade. Det fanns få republikaner
som hade en så perfekt förståelse för den situation som uppkom den 19 juli, och det fanns få
som utryckte sig med sådan klarhet och med sådan kraft till förmån för en ny social regim
kontrollerad av arbetarna… Majhändelserna framställde honom plötsligt i ett annat ljus för
oss. Från denna tidpunkt började vi tvivla på presidentens ärlighet i hans tidigare agerande.
Var han eller var han inte inblandad i provokationen av de blodiga händelserna?.. Medan vi
spelade ut alla våra kort för att försöka att få slut på denna blodsutgjutelse mellan bröder,
saknade vi för första gången sedan julidagarna stöd från Companys … Companys borde
förklara för den katalanska arbetarklassen, som stödde honom under en mycket svår tid, om
hans roll var medbrottslingens eller fångens under provokationerna i maj och i den påföljande
invasionen i den autonoma regionen.” 17
I enlighet med CNT:s förslag på tisdagskvällen upprättades slutligen en provisorisk regering
på onsdagen, bestående av fyra ministrar: Carlos Martí Feced från Esquerra; Valerio Más,
sekreterare i CNT:s regionala kommitté; Antonio Sesé, generalsekreterare i PSUCkontrollerade
katalanska UGT; och Joaquín Pou från Unió de Rabassaires. Frågan om att
avlägsna Artemio Aiguadé från ministeriet för inre säkerheten löstes automatiskt då den
centrala regeringen tog över ansvaret för den allmänna ordningen. Rodríguez Salas stannad
dock kvar som chef för generalkommissariatet i avvaktan på Antonio Escobars ankomst,
delegaten för allmänna ordningen som utnämnts av Valencia.
12
El Día Gráfico, 15 juni 1937.
13
La Vanguardia, 6 maj 1937.
14
Companys, “Notes and Documents”.
15
Enligt Miguel Sena Pàmies, en medlem i PSUC:s centralkommitté och minister i Generalidad-regeringen efter
Majhändelserna (personlig intervju 1945).
16
Ett par dagar efter att striderna upphört och regionen ockuperats av 12000 stormtrupper, uttryckte Companys
sitt hopp om att administrationen för allmänna ordningen skulle återges till regionen (som återgivet i Hoja
Oficial del Lunes, 17 maj 1937).
17
La revolución y la guerra en España, s 148-50.