Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

44
vilken nu är övertygad om att timmen för att avstå och offra i den genuina sociala rättvisans
intresse har slagit… Diktaturen skulle ledas av republikens män, rättskaffiga republikaner,
som… sätter Spaniens och republikens högsta intressen över klass- och partiintressen.”
Den 25 juni skrev han:
Den nationella bristen på disciplin är nu outhärdlig. Regeringen saknar förmåga att kontrollera den.
De stridande sidorna – och det finns mer än två – har hängett sig åt den barbariska sporten att jaga
människor. Olagliga strejker och arbetsgivare som bryter mot regeringsorder skjuter skott utvecklar
sig med väldig fart. Ekonomins ohjälpliga ruin och regeringsfinansernas kollaps är förskräckande
nära. – Från höger och vänster pressar de lierade styrkorna, organiserade och beväpnade, staten mot
kvävning, och de proklamerar sina avsikter att attackera och störta den. Och allt detta sker för att
folkfronten, som var ett utomordentligt verktyg under valet, inte är och inte kan vara ett instrument
för att härska. Den är en röra, som förutom att vara en hybrid, förstör freden och landets välstånd…
Idag är republiken inget mer än ett verktyg – omedvetet skulle jag vilja tro – för den extrema,
revolutionära delen inom arbetarklassen, som under skydd av det liberala demokratiska systemet
och blindheten hos vissa av de republikanska partiernas representanter, in i minsta detalj förbereder
ett angrepp på regeringen och avskaffande av det kapitalistiska systemet och medelklassamhället…
Vi republikaner, som villigt gjorde de största personliga uppoffringar i samarbetet för regimens
födelse… kallas fascister och gör oss som sådana förtjänta av utrotning…
Om det är detta republiken ska vara, är den obevekligt dömd till snar förintelse av dem som hävdar
att de är dess enda försvarare, eller, vad som är mer troligt, av reaktionen från den motsatta sidan…
[Antingen] bestämmer sig alla republikaner – och jag inkluderar i denna benämning de till vänster
och höger som önskar behålla den republikanska regimen – för att underställa sina partiintressen
regimens högre intressen… eller så drar de sig tillbaka för att åse dess död i ett blodigt
inbördeskrig, vars resultat antingen kommer att bli en fascistisk eller en röd diktatur…
En regim som inte försvarar sig förtjänar inte att leva. Men en regim som överlämnar sig passivt
och gladeligen till sina uttalade fiender förtjänar, förutom döden, historiens förakt… Republiken
vet att om den ena eller andra sidan segrar under skydd av dess demokratiska lagar…, så kommer
den spanska republiken att dö tillsammans med friheten och demokratin. Republiken vet att om
detta sker så kommer Spanien att ödeläggas av katastrofer som hittills är okända i dess historia,
eftersom ingen av dess motståndare klarar av att upprätta en politisk och social regim som är
human och värd att leva under.
Den 27 juni skrev Maura försynt: ”Jag har inte det minsta hopp om att mitt argumenterande
ska övertyga dem som för närvarande bär bördan av regeringsansvaret i Spanien.”