Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

115
med på att överlämna kontrollen för allmänna ordningen till Valencia, och att dokumentet
ifråga var ett uppenbart försök – under en period av motsättningar inom Esquerra efter kriget
– att lägga det historiska ansvaret för förlusten av den katalanska autonomin på Companys
och PSUC.
Trots Companys besked om att gå vidare, var Largo Caballero ännu inte beredd att agera. Han
hoppades fortfarande att hans utsända i Barcelona skulle kunna få slut på blodsutgjutelserna
genom medlingar. Men hans socialistiske rival Indalecio Prieto, ministern för flottan och
flyget, önskade omedelbar aktion. Som oförsonlig opponent till CNT och FAI ansåg han
redan från revolutionens början, enligt hans egen redogörelse, att den viktigaste uppgiften för
den republikanska regeringen var att åter ta maktens tyglar i sina händer. 66 Klockan 12 på
tisdagen, meddelade han Azaña via teleprinter att han hade beordrat att två jagare omedelbart
skulle avgå till Barcelona, och givit kommendörerna instruktioner om ”att omedelbart ställa
sig i tjänst hos Ers Excellens”, och att flyget i Lérida hade getts order att ”flyga lågt över
Barcelona för en styrkedemonstration”. 67
Prieto hade inte mycket hopp om en framgångsrik medling av CNT:s och FAI:s utsända i
Barcelona. Klockan 3 på eftermiddagen informerade han Azaña om att han ville avvakta
resultatet av medlingarna innan han tog beslut. ”För min del hävdade jag att jag hade föga
hopp om något resultat… och att om vi lät tiden gå och lät staden bli dominerad av rebellerna,
skulle uppgiften att ta över allmänna ordningen bli långt svårare.” 68
Klockan 9:30 på kvällen teleprintade Prieto återigen till Azaña. Han berättade för honom att
jagarna Lepanto och Sánchez Barcaiztegui (som skulle evakuera presidenten) hade lämnat
Cartagena klockan 2 på eftermiddagen och att fem kompanier med flygsoldater skulle anlända
till Valencia klockan 3 på natten för vidare färd till Barcelona. ”Stämningen bland männen
och skeppsbesättningarna är strålande”, försäkrade han Azaña. Till detta svarade presidenten:
”Här i mitt residens [den katalanska parlamentsbyggnaden] fortsätter vi utan tillräckliga
medel för vårt försvar…. Säg mig, vem kommer i morgon att ha kommandot över flottan och
flyget och ha mandat att undertrycka upproret i Barcelona?” ”Flottstyrkorna kommer att stå
under befäl av Lepantos kommendör”, svarade Prieto, ”och flyget kommer att ledas av chefen
för flygvapnet, generallöjtnant Hidalgo de Cisneros… Jag har redan meddelat dig min åsikt
att det här måste lösas inom timmar… Självklart är min åsikt underordnad premiärministerns.
Förbindelsen [mellan flygvapnet] och markstyrkorna är en enkel sak, för allt vad dessa har att
göra är att peka ut konkreta mål för flyget. Eftersom det inte finns något luftvärn som kan
hindra lågflygningar blir det lätt att träffa målen. Vad gäller fartygen, så har de den mycket
enkla uppgiften att säkra fri tillgång till hamnen.” 69
Fri passage till hamnen från parlamentsbyggnaden var ett av Azañas huvudbry. Under
normala förhållanden kunde man nå den inom ett par minuter. Sedan konfliktens början hade
Azaña uppmanat regeringen under ”hysteriskt insisterande” – som Constancia de la Mora,
hustrun till flygvapenchefen Hidalgo de Cisneros, uttryckte det – att vidta åtgärder för hans
personliga säkerhet, 70 men det var bara Prieto som lyssnade på hans böner.
66
Prieto, Palabras al viento, s 203.
67
Azaña-Prieto-remsorna, 3.
68
Ibid., s 11.
69
Ibid., s 20-29. 1940 informerade Hidalgo de Cisneros mig om att Prieto instruerat honom att förflytta sig till
den katalanska flygbasen i Reus med markstyrkor för dess försvar, två bombplan och två stridsflygsskvadroner
”för operationer mot regionen i händelse av att upprorsmakarna skulle segra” (stenograferad intervju, Hoover
Institution).
70
Information given till mig i maj 1940 i Mexico. Meddelandena lästes av henne i ministeriet för flottan och
flyget. Jag har inte möjlighet att veta om hon refererade till Azaña-Prieto-remsorna, vilka kom till min kännedom
fyrtio år senare, eller till andra teleprintade meddelande från Azaña. Den första appellen om hjälp, som registrerats
på Azaña-Prieto-remsorna, kom tisdagen den 4 maj, klockan 9 på förmiddagen. I ett meddelande till Largo
Caballeros undersekreterare i krigsministeriet, sade Azaña: ”Jag vill att regeringen ska upplysas om situationen