Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

79
den 9 oktober 1936 som sörjde för upplösningen av de revolutionära kommittéer som bildats i
samband med den militära resningen och för att de skulle ersättas med reguljära lokala råd, i
vilka de olika organisationerna skulle representeras i proportion till deras representation i
regeringen. 132 Då majoriteten av kommittéerna dominerades av CNT och FAI måste CNTministrarnas
godkännande av dekretet ha överraskat Esquerra, som trots motståndet från de
mer radikala medlemmarna i den frihetliga rörelsen lyckades återta en del av sin förlorade
makt i regionens städer och byar.
Under den lidelsefulla politiska strid som under de närmaste månaderna utkämpades för att få
slut på den dubbla polis- och militärmakten bör man göra skillnad mellan Esquerras politik
och PSUC:s. Å ena sidan hoppades Companys och Tarradellas att få slut på uppdelningen
genom en subtil manipulering av CNT och FAI och genom att utnyttja deras politiska
oskicklighet och oerfarenhet och på så sätt undvika ingrepp från den centrala regeringen och
det spanska kommunistpartiet i fråga om den katalanska autonomin. 133 Å andra sidan Å andra
sidan sökte PSUC – trots de katalanska stämningarna bland många av dess ledare – stöd hos
den centrala regeringen och Spanska kommunistpartiet, trots faran för att det skulle riskera
regionens autonomi, vilket vi ska se i kommande kapitel.
132 Butlletí Oficial de la Generalitat de Catalunya, 11 okt. 1936.
133 Ernest Udina, Tarradellas biograf, skriver: “[Tarradellas] politik handlade om att moderera anarkisterna och om möjligt
förhindra att PSUC drogs med i PCE:s strategi, och på så sätt säkra Generalitats överhöghet och politiska auktoritet” (Josep
Tarradellas, 187). Se också Tarradellas brev till mig från den 24 mars 1971 (sid. 1, 6) angående den politik han förespråkade
gentemot CNT och FAI (Hoover Institution).