Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

112
”Kanske… tillät vi oss att ledas mycket mer av en lojalitetskänsla och generositet än av en
precis förståelse av den sammansvärjning som anlagts mot oss.” 47
Klockan 2 på eftermiddagen sände CNT och FAI ut en appell över radio om eldupphör:
Arbetare!... Vi är inte ansvariga för det som händer. Vi angriper ingen. Vi försvarar bara oss
själva… Lägg ner vapnen! Kom ihåg, vi är bröder!... Om vi slåss inbördes är vi dömda till
nederlag. 48
Men det fanns krafter som ville lägga bränsle på brasan. Det var inte bara Rodríguez Salas’
män som tog initiativ till nya offensiva aktioner. Den lilla trotskistiska Bolsjevik-leninistgruppen
och de oppositionella anarkisterna i Durrutis vänner, tillsammans med några av de
mer militanta medlemmarna i POUM, var också ytterst aktiva.
POUM-ledarnas attityd var å andra sidan pessimistisk. ”Vi kände oss inte tillräckligt
moraliskt och fysiskt starka för att ställa oss i spetsen för organiseringen av massornas
motstånd”, erkände en medlem i exekutiven. 49 Och George Orwell, som deltog i striderna och
var POUM-sympatisör, bekräftar: ”De som just då stod i personlig kontakt med POUMledarna
(jag gjorde det inte) har berättat för mig att dessa i själva verket ogillade hela historien
men kände att de måste ansluta sig.” 50
”Men när väl arbetarna intagit gatorna”, förklarade POUM:s centralkommitté den 12 maj efter
att striderna hade upphört, ”tvingades partiet ta ställning. Vilken? Hålla sig borta från rörelsen,
fördöma den, eller solidarisera sig med den?... vi bestämde oss för det tredje alternativet
…, även om vi på förhand visste att rörelsen inte kunde segra... Att agera på annat sätt skulle
ha varit ett oförlåtligt förräderi … det hade varit möjligt att gripa makten. Men vårt parti som
en minoritet inom arbetarrörelsen, kunde inte ta på sig ansvaret att utfärda en sådan paroll,
speciellt som CNT- och FAI-ledarna, via sin radio i Barcelona, enträget manade arbetarna att
omedelbart ge upp kampen och därigenom skapade förvirring och osäkerhet bland de kämpande.
Att under dessa förhållanden uppmana arbetarna att gripa makten skulle oundvikligen
ha varit detsamma som att inleda en kupp, vars konsekvenser för proletariatet skulle ha
kunnat bli fatala. Det var nödvändigt att ställa begränsade paroller för rörelsen, och det var
vad vårt parti gjorde genom att kräva avskedandet av Rodriguez Salas och Aiguadé, vilka var
direkt ansvariga för provokationen, och kräva att de reaktionära dekreten om allmänna
ordningen annullerades, samt att det upprättades kommittéer till revolutionens försvar.” 51
POUM-ledningen avslöjade inte offentligt sin pessimism och framstod utåt som kampvillig,
trots den misslyckade ouvertyren till den frihetliga rörelsens regionala kommittéer på kvällen
den 3 maj om en samordnad aggressiv aktion. Nästa morgon manade La Batalla arbetarna att
förbli i ”ett tillstånd av permanent mobilisering” och att ”fullfölja och intensifiera den offensiv
som påbörjats, eftersom attack är det bästa försvar. Det är absolut nödvändigt att kräva,
och få till stånd, ett återkallande av de dekret om allmänna ordningen som reaktionen och
reformismen antagit. För att uppnå detta och fortsätta den revolutionära aktionen, vidga dess
spelrum för varje dag och föra den till dess slutliga konsekvens, är det nödvändigt att arbetar-
förlorade positioner”. Det var omöjligt att komma överens, säger han. ”De svarade att vi hade gjort det rätta…
och att ingenting kunde ha gjorts, förutom att avvakta utvecklingen och anpassa oss själva till den på bästa sätt”
(Por qué, s 138).
47 La revolución, s 147.
48 Som återgivet i Rudolf Rocker, Extranjeros en España, s 130; se också Souchy, La verdad, s 19.
49 Uttalande gjort till Charles Orr, redaktör för Spanish Revolution, POUM:s engelskspråkiga bulletin (citerat i
Felix Morrow, Spanien 1931-1937. Revolution och kontrarevolution, s xxx)
50 Orwell, s 154
51 Deklarationens fullständiga text kan ses i Víctor Alba, La revolución española en la práctica: Documentos del
POUM, s 155-62, och Andrés Nin, La revolución española, 1930-1937, s 281-90. En komplett svensk översättning
av dokumentet finns på marxistarkivet: Majdagarna i Barcelona