Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

137
[Galarza]: Imorgon kommer andra officerare att sitta där. 57 … Men håll absolut detta för dig
själv, ifall det skulle finnas någon som är intresserad av att upprepa Escobar-incidenten.
Meddela ditt folk att en del av dem bör dra sig tillbaka till sina hem efter midnatt, och om,
som jag hoppas, ingenting hindrar dem från att göra så och alla andra gör likaledes, så
behövs inte tre timmar för operationen. Det kommer att vara mycket lätt att göra försöket.
Detta lägger emellertid en sådan ansvarighet på mig att jag hoppas att jag inte bara kan lita
på din hjälp, utan att du också förstår att detta är det sista försök jag kan göra med denna
typ av lösning. Meddela inte någon av dessa överenskommelser över radio, utan ge dem
skriftligt till dina betrodda män och med din underskrift. Låter detta OK för dig?
[Montseny]: Vi ska anstränga oss för att göra ett försök i kväll, även om vi inte kan lova något
med tanke på svårigheterna att åka runt och meddela [vårt] folk personligen… Mariano
ber mig säga dig att vi ska komma överens om klockan 6 till 9 på morgonen, då detta ger
oss tid att arbeta och gör det mycket enklare.
I överensstämmelse med det de blivit överens med Galarza om, arbetade Vázquez och Montseny
frenetiskt hela natten för att få till vapenvilan. ”Vi informerade den katalanska organisationen
om de överenskommelser vi ingått”, sade CNT:s nationella kommitté, ”och beordrade
kamraterna att förbereda tillbakadragandet till klockan 6 på morgonen”. 58 Dessutom sändes
direktiv till byarna och städerna längs huvudvägen till Barcelona om att låta stormtrupperna
att färdas utan hinder. I Tortosa, där strider hade utbrutit på torsdagen 59 , instruerades lokala
CNT om att inte bjuda stormtrupperna motstånd. ”Våra kamrater agerade därefter”, sade
Solidaridad Obrera, ”och visade därvid disciplin och respekt för direktiven från
organisationen.” 60
Flera timmar före gryningen i Barcelona den 7 maj kom tecken på att revolutionärernas glöd
till slut hade falnat. En känsla av att det skulle vara meningslöst att fortsätta striderna mot
deras ledares önskan hade överväldigat dem, och desillusionen blev omfattande. Många drog
sig tillbaka från barrikaderna och försvann i mörkret. Vid gryningen utfärdade CNT:s och
UGT:s lokala kommittéer en gemensam appell: ”Kamrater, alla åter till arbetet!” 61
Samma kväll tågade stormtrupperna från Valencia in i staden utan motstånd, ackompanjerade
av en styrka med karabinjärer, utsända av finansminister Juan Negrín. ”Strax efter klockan 7
på kvällen rullade de första fordonen med stormtrupper och säkerhetsgarden in i staden”,
rapporterade Solidaridad Obrera, ”och en kvart senare anlände huvudstyrkan via Diagonal.
De passerade genom Paseo de Gracia, Plaza de Cataluña, Ronda, Vía Durruti och Paseo de
Colón på deras väg till ministeriet för inre säkerheten. Under deras defilering genom gatorna,
välkomnade Kataloniens folk dem med storartad entusiasm och med stöddemonstrationer,
vilket trupperna besvarade med höjda knytnävar.” 62 Förstärkningar, utrustade med de senaste
vapnen, fortsatte att komma via land och hav, och inom ett par dagar uppskattades antalet i
regionen till tolvtusen. 63
57
Utnämningarna som Galarza gjorde publicerades i Gaceta de la República den 11 maj 1937 och var följande:
José Echevarría Nova, delegat för allmänna ordningen; Emilio Torres Iglesias, polischef i Barcelona; José Maria
Díaz de Ceballos, generalkommissarie för säkerheten.
58
Cultura Proletaria, 19 juni 1937.
59
Solidaridad Obrera, 16 maj 1937; Treball, 14 maj 1937; även Companys, ”Notes and Documents”, och
Cruells, Majo sangriento, s 89.
60
16 maj 1937.
61
Solidaridad Obrera, 7 maj 1937.
62
9 maj 1937. Julián Zugazagoitia, den moderate socialistledaren, skriver: “Barcelona välkomnade stormtrupperna
med stor värme. Jag märkte det på gatorna och i kaféerna. Och åtskilliga personer från olika politiska
riktningar, som jag talade med, bekräftade detta för mig. Autonomisterna [dvs. de liberala republikanerna i
Esquerra] får förlåta mig om jag på basis av min egen information påstår att Barcelona kände sig lättat när man
hörde att staten hade tagit över uppgiften att upprätthålla ordningen” (Historia de la guerra en España, s 261).
63
Times Barcelona-korrespondent, 12 maj 1937. Solidaridad Obrera, 9 maj 1937, rapporterade att femtusen män
ur stormtrupperna anlände på kvällen den 7 maj.