Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

75
de kunnat för att hindra oss, är en stor triumf.” 108 Siffran femtiotusen, som enligt
Ponamarjova steg till sextiotusen i juli 1937 och till nittiotusen före krigsslutet 109 , verkar inte
vara alltför överdriven. De rekryter som strömmade till partiet kom från många håll: arbetare
och tjänstemän från UGT:s katalanska sektion, regeringstjänstemän, poliser, lärare, affärsmän,
konstnärer, småfabrikanter, såväl som små- och medelstora landbrukare och olika slags
arrendebönder, av vilka många tidigare haft medlemskort i Esquerra. ”PSUC”, sade Severino
Campos, en framträdande CNT-FAI-militant, ”ägnar sig åt att omvända personer som inte är
det minsta påverkade av marxismen eller ens någon revolutionär känsla”. 110 Men i ett tal i juli
1937, ett år efter dess bildande då PSUC ansträngde sig för att tona ner sin medelklassammansättning,
hävdade Comorera att 60 procent av medlemmarna var industriarbetare och 20 procent
lantarbetare. ”Om vi till dessa procenttal”, fortsatte han, ”lägger tjänstemän, affärsbiträden,
lärare och alla andra lönearbetare, kan vi fastställa att 97 procent av vårt parti består av
lönearbetande.” Resten, påstod han, bestod av ”kamrater med fria yrken och av ett negligerbart
och obetydligt antal element från småbourgeoisin”. 111 Då man inte nämnde rabassaires,
av vilka många enligt PSUC:s jordbrukssekreterare Víctor Colomer gick med i partiet, 112
måste man antaga att dessa arrende- och delägarbönder något slarvigt klassificerades som
lantarbetare.
Som noterats tidigare, anslöt sig PSUC, genom PCE, redan från starten till Kommunistiska
internationalen. Kort därefter kom ledarna i det katalanska kommunistpartiet att bli den
ledande kärnan. Förutom att kontrollera PSUC:s organisatoriska arbete, dess press och
fackliga verksamhet, hade de hand om den interna säkerheten. Alla handlingar låg i händerna
på Joaquín Olaso, chefen för partiets kontrollkommission, som kontinuerligt kontrollerade
PSUC:s ledare och avlyssnade deras telefonsamtal. Denna uppgift förenklades i hög grad av
det faktum att de flesta av medlemmarna i centralkommittén och Barcelonas lokalkommitté
hade uppmanats att bo med sina familjer i Pedrera, ett stort hyreshus som partiet tagit över
vid inbördeskrigets utbrott. 113
”Pedro” – Kominterndelegaten vars riktiga namn var Erna Gerö och som efter Andra världskriget
höll flera höga poster i den sovjetkontrollerade ungerska regeringen 114 – var placerad
nära Juan Comorera, och spanska kommunistledare sändes regelbundet till Barcelona med
direktiv. Inom ett par månader stärkte både Comorera och Rafael Vidiella, den tidigare
Caballero-socialisten, sina band med PCE när de gjordes till centralkommittémedlemmar. 115
PSUC styrdes bakom scenen av Pedro med enastående energi, taktiskhet och effektivitet. Han
hade varit en militant anhängare till den ungerska republiken 1918 och personlig sekreterare
till dess ledare Bela Kún i Komintern 1934. 116 Därtill påstås han ha varit nära associerad med
den sovjetiska säkerhetspolisen under utrensningarna och bistod vid elimineringen av de
flesta ”ungerska gammelkommunisterna” som då levde i Sovjetunionen. 117 Under inbördeskriget
vakade han över Treball, PSUC:s dagstidning, och skrev då och då dess ledare. Och
med stöd av sina kunskaper i katalanska som han tillägnat sig i början av 30-talet som
Komintern-representant i Katalonien, slätade han över de motsättningar i partiets inre krets
108
Comorera, Cataluña, en pie de guerra, 15.
109
La formación, 101.
110
Ideas, 24 juni 1937.
111
Comorera, Informe presentado en la primera conferencia nacional del partido socialista unificado de
Cataluña, 30.
112
Colomer, Informe presentat a la primera conferencia nacional del partit socialista unificat de Catalunya I. C., 30.
113
Vittnesbörd från Serra Pàmies (en medlem i PSUC:s exekutivkommitté) under en intervju i Mexico 1944 (stenogra-
ferade anteckningar, Hoover Institution).
114 Branko Lazitch och Milorad M. Drachkovitch, Biographical Dictionary of the Comintern, 117-18; Uj Magyar
Lexikon, III, 55.
115 Se Pedro Checa (en medlem i PCE:s politbyrå), A un gran partido, una gran organización, 23.
116 Lazitch och Drachkovitch, 117; Rudolf L. Tökés, Béla Kun and the Hungarian Soviet Republic, 257.
117 Tökés, 257.