Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

129
”Bataljonerna”, påstår hon, ”återvände till sina enheter och bara en grupp POUM-ister
anlände till Barcelona”. 24
I Valencia, sent på onsdagseftermiddagen, ett par timmar efter att regeringen hade annonserat
dekreten om militären och den allmänna ordningen, publicerade den kommunistiska tidningen
Frente Rojo följande ledare:
De som har orsakat oroligheterna i Katalonien är inte våra bröder…. De är varken anarkister,
socialister eller kommunister, eller republikaner, inte heller är de antifascister av något slag… De
är våra värsta fiender. De är människor utan ideal, utan hjärta, i tjänst hos inkräktarna… Vilken nåd
kan vi visa dessa, de som inspirerade av fascismen försöker skapa en kaotisk situation på hemmafronten,
en situation som kan rasera vår armés motstånd och underlätta för de utländska interventionisterna?
Vilken nåd kan vi visa de som dödar våra arbetare, våra soldater, dessa hjältemodiga
självuppoffrande försvarare av folket? Ingen, ingen som helst…
Det får inte vara ett ögonblick av tvekan. Regeringen har tagit kontroll över allmänna ordningen i
Katalonien… De som orsakade [konflikten] ska få känna konsekvenserna. Men dekreten får inte bli
döda papper. Vi måste agera nu, med högsta fart och med skoningslös energi. Det får inte gå många
timmar innan situationen i Katalonien är fullständigt under kontroll… Vem som än reser sig mot
folket, vem som än blodtörstigt samarbetar med fienden, ska få känna kraften från folkets vilja.
Allting, absolut allting, måste göras så att ytterligare en dag inte går innan lugnet har återupprättats
i Katalonien och alla hederliga män och alla ärliga antifascister återigen arbetar och kämpar för att
vinna kriget och föra den folkliga revolutionen framåt. 25
Under tiden fortsatte striderna i Barcelona. Tre allvarliga incidenter bidrog till att ytterligare
förgifta det politiska klimatet: Antonio Sesé, den nyligen utnämnde PSUC-UGT-ministern,
besköts och dödades när han var på väg in i Generalidad-palatset. 26 Vem som var ansvarig har
aldrig blivit känt, även om anklagelserna var många. ”Det påstods att han hade beskjutits från
artistfackföreningens lokal [CNT:s]”, sade CNT:s nationella kommitté, ”[men] det bevisades
senare att kulan som kostade honom livet inte avfyrades från fackföreningsbyggnaden.” 27
Kommunisterna påstod att han hade mördats av ”trotskistiska angripare i fascismens tjänst”, 28
medan Augustin Souchy, CNT-FAI:s talesman, påstod att skottet hade avfyrats ”från en
barrikad som tillhörde Sesés egna partikamrater”. 29 Samma dag sårades allvarligt general
Escobar, den nyss utnämnde delegaten för allmänna ordningen, när han besköts vid sin
ankomst till Barcelona för att inta sin nya post. 30 Som följd utnämnde Valencia generallöjtnant
Alberto Arrando till ny delegat för allmänna ordningen. 31 Och sedan, någon gång
mellan onsdag kväll och tidigt torsdag morgon, mördades Camillo Berneri, en ledande
24
Dolores Ibárruri, El único camino, s 371-72. En rapport, daterad den 15 maj 1937, upprättad för Aragonfronten
av juridiska departementet på begäran av general Pozas, som nu var medlem i PCE, anger att mellan
1500 och 2000 män som tillhör CNT- och POUM-styrkor den 5 maj ”övergav fronten och gav sig iväg mot
Barcelona med all slags beväpning”, men stoppades utanför Lérida av flygvapnets marktrupper under
kommando av generallöjtnant Alfonso Reyes (”Informe que emite la Asesoría Jurídica del Frente de Aragón en
virtud de la Orden Telegráfica del General Jefe del Ejéricto del Este”, Servicio Histórico Militar, Armario 62,
Leg. 768, Carpeta 1). En fotokopia finns i Hoover Institution, Bolloten Collection.
25
5 maj 1937.
26
Han ersattes av Rafael Vidiella, PSUC-UGT-ledaren.
27
Cultura proletaria, 19 juni 1937.
28
Frente Rojo, 6 maj 1938. Se också tal av Rafael Vidiella, ibid., 4 juni 1938.
29
La verdad, 30-31. Enligt Miguel Serra Pàmies (intervjuad av mig i Mexico 1944), kan Sesé mycket väl ha
dödats av medlemmar i PSUC. Under en period, sade han, hade Sesé varit en ”Bullejista” (anhängare till José
Bullejos, en tidigare PCE-sekreterare som hade uteslutits ur partiet och anslutit sig till PSOE:s vänsterflygel).
”Kommunisterna”, tillade han, ”gjorde det svårt för Sesé i UGT. De bara tolererade honom där. Långt före kriget
hade han varit medlem i BOC” (från mina stenograferade anteckningar, Hoover Institution).
30
El Noticiero Universal, 6 maj 1937.
31 El Día Gráfico, 6 maj 1937.