Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

73
tion som jag fått av Miguel Serra Pàmies, sekreterare i USC före kriget och senare medlem av
PSUC:s exekutivkommitté 95 , och ur andra källor, har jag kommit fram till följande medlemsantal:
USC, mellan 1200 och 1500; Federació Calalana del PSOE, mellan 600 och 700; Partit
Comunista de Catalunya, mindre än 400 och Partit Català Proletaria ungefär 80. Miguel
Valdés, PSUC-ledaren, uppskattade det förenade partiets medlemsantal till 3000 vid starten. 96
Luis Cabo Giorla, en medlem i PCE:s centralkommitté, angav antalet till 5000. 97
Siffrorna ovan skiljer sig från de som ges av den sovjetiska historikern L.V. Ponamarjova
gett. Hon anger USC:s medlemsantal vid tiden för sammanslagningen i juli 1936 till 2000,
Federació Calalana del PSOE till 1500, Partit Comunista de Catalunya till 2000 och Partit
Català Proletaria till 500, vilket ger totalt 6000 medlemmar för den sammanslagna organisationen.
98 Oavsett vilket det korrekta antalet är, så är det uppenbart att PSUC i början av kriget
bara var en liten organisation.
Enligt USC:s sekreterare Serra Pàmies hade förhandlingar om sammanslagningen pågått
sedan före kriget, men strandat pga att kommunisterna hade insisterat på att det förenade
partiet skulle anslutas till Kommunistiska internationalen genom PCE, medan Federació
Catalana del PSOE krävt att det skulle anslutas till Arbetar- och Socialistinternationalen.
Utsikterna för att dödläget skulle kunna brytas förbättrades inte, enligt Serra Pàmies, av att
USC:s president Juan Comoreras till en början motsatte sig varje förbindelse med någon
international, särskilt den kommunistiska. 99 Comorera påstås ha sagt till medlemmarna i sitt
partis exekutivkommitté att det var livsviktigt att hindra kommunisterna från att kapa den nya
organisationen. 100 Men under revolutionens tryck smälte dessa motsättningar bort. Ledarna i
de fyra partierna förstod att CNT:s och FAI:s framträdande som situationens herrar lämnade
dem föga hopp om överlevnad om de inte förenade sina krafter. Efter en hetsig debatt drog
Juan Comorera och Rafael Vidiella (presidenten i Federació Catalana del PSOE och en gång
en lojal supporter till Caballero) 101 tillbaka sina invändningar mot en anslutning till Kommunistiska
internationalen 102 och PSUC kunde bildas den 23 juli.
Juan Comorera blev det nya partiets generalsekreterare. Hans position under de långa förhandlingarna
som inleddes i november 1935 framstår som oklar och har varit föremål för
tvister bland historiker, eftersom han i en intervju den 28 mars 1936 i USC:s organ Justicia
Social sade sig vara för en anslutning till Komintern. Han skrev också i juni 1936 under ett
dokument, sammanställt av en samarbetskommitté med representanter från de fyra partierna,
95 Intervju i Mexico, 1944.
96 Se Ralph Bates, Daily Worker, 12 dec. 1936.
97 Treball, 27 juli 1937.
98 La formación del partit socialista unificat de Catalunya, 100.
99 Intervju 1944. Min kursivering. Detta förstahandsvittnesmål av en man som spelade en ledande roll i förhandlingarna är
särskilt viktigt med tanke på det faktum att Comoreras opposition mot anslutning till Komintern inte nämns i två auktoritativa
arbeten som behandlar föreningsprocessen, nämligen Miquel Caminal, Joan Comorera, I, 229-38, och Josep Lluis
Martín i Ramos, Els orígens del partit socialista unificat de Catalunya, 1930-1935, 226-35. Caminal, II, 170-
71, hävdar att Serra Pàmies var ”en av de mest inflytelserika figurerna i PSUC-ledningen under kriget.”
100 Se Joan Gilabert (som hade kontakt med de tidigare PSUC-ledarna Víctor Colomer och Miguel Serra Pàmies i
Mexico) i Butlletí del Partit Socialista Català, 31 mars.1943.
101 Jag tackar Reiner Tosstorff (brev den 31 maj 1982, Hoover Institution) för att ha riktat min uppmärksamhet mot det
faktum att Vidiella upphörde att vara en lojal supporter till Largo Caballero i december 1935, när han, enligt Santos Julia
(La izquierda del PSOE, 1935-1936, 84, 165), var den ende vänstersocialist som var kvar i partiets nationella
kommitté efter att Largo Caballero och hans anhängare hade avgått i protest mot Prietos taktik.
102 Intervju med Serra Pàmies i Mexico 1944. Stenografiska anteckningar från denna intervju finns i Hoover Institution.
Även om Pàmies påstod att Vidiella först motsatte sig anslutning till Kommunistiska internationalen, finns det bevis i
Santos Julià (La izquierda del PSOE, 166) att han under våren 1936 var för en anslutning. Det är viktigt att notera att
Prieto-fraktionen inom Federació Catalana del PSOE vägrade att gå med i PSUC (se Caminal, I, 238) och att fusionen
skedde utan föregående samtycke från Largo Caballero. När Rafael Vidiella och Joaquín Almendros (båda medlemmar
i Katalanska federationen) besökte vänstersocialistledaren i augusti 1936 för att informera honom om sammanslagningen
uppstod en ”mycket otrevlig” konversation, under vilken Caballero hänvisade till fusionen som statskupp.
(Almendros, Situaciones españolas, 1936-1939: El PSUC en la guerra civil, 160).