Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

Obrera avfärdade krisen som en produkt av rivaliteten mellan de två marxistiska partierna.
Mot detta invände Juan Andrade att det inte bara var en konflikt mellan två organisationer.
Vad som står på spel, varnade han, var ”hela revolutionens framtid”. 51
89
POUM var bestört över uteslutningen men beslöt att visa upp en trotsig attityd. ”DET ÄR
INTE MÖJLIGT ATT REGERA UTAN POUM OCH ÄNNU SVÅRARE MOT DET”,
deklarerade La Batalla den 17 december i sin huvudrubrik. POUM, försäkrade man, hade gått
klart stärkt ur krisen. ”Det har blivit den enda verkliga oppositionskraften i Katalonien. Dess
revolutionära politiska positioner är starkare än någonsin, och tack vare dem kommer det att
vinna över arbetarklassen.”
Trots sin uttalade optimism, oroades POUM. ”När nu [PSUC] har uppnått sitt omedelbara
mål, tror någon att de kommer att ge upp sina andra?... Med uteslutningen av oss har de
vunnit sin första etapp. För tillfället känner det sig inte starkt nog att gå längre.” 52
För att hjälpa CNT att försvara sitt offer av POUM, gick PSUC med på att officiellt dra sig
tillbaka från ministeriet. Men detta var bara ett löfte i ord, eftersom PSUC-representanterna
Comorera, Valdés och Vidiella dök upp i den nya regeringen under UGT-etikett, trots att de
var välkända medlemmar i PSUC:s exekutiv och inom ett par veckor skulle bli medlemmar i
det Spanska kommunistpartiets centralkommitté. 53
Sammansättningen av den nya regeringen som bildades den 16 december 1936 var följande:
José Tarradellas ERC Premiär- och finansminister
Antonio María Sbert ERC Undervisning
Artemio Aiguadé ERC Inrikes (inre säkerheten)
José Calvet Unió de Rabassaires Jordbruk
Juan Comorera UGT [PSUC] Försörjning
Miguel Valdés UGT [PSUC] Arbete och offentliga arbeten
Rafael Vidiella UGT [PSUC] Rättsväsen
Francisco Isgleas CNT Försvar
Diego Abad de Santillán CNT Ekonomi 54
Juan José Doménech CNT Offentliga tjänster
Pedro Herrera CNT Hälsa och socialvård
Solidaridad Obrera hyllade den nya regeringens ”fackföreningskaraktär” som en seger för
dess syndikalistiska idéer och som ett nederlag för de politiska partierna, representerade av
PSUC och POUM. ”Med denna lösning på krisen”, fortsatte man, ”tycker vi inte att någon har
orsak att klaga eller klandra. De två antagonisterna, POUM och PSUC, vars konflikt har fört
oss till vårt nuvarande läge, har visats ut ur Generalitats ministerier. Båda är representerade i
UGT…; båda kommer ur samma ideologiska familj, även om små olikheter i inställning och
taktik skiljer dem åt. Enligt vår mening, har ingen av dem anledning att protestera.” 55 POUM
upprördes av denna förenklade förklaring till krisen. ”Avlägsnandet av oss”, sade Juan
Andrade, ”har inte genomförts på grund av det sofistiska argumentet att vi är representerade i
UGT, utan för att vi håller fast vid orubbliga revolutionära ståndpunkter… Anarkosyndikalismen
har alltid ägnat sig mer åt form än innehåll… CNT-ledningen har slagit in på en kurs
som är ytterst riskabel…. Den har föredragit att slå följe med de antirevolutionära tendenser
som vill rensa ut oss… istället för att hålla fast vid folkets kompromisslösa revolutionära
linje.” 56
51
La Batalla, 15 dec. 1936.
52
Ibid., 18 dec. 1936.
53
Se listan med centralkommittémedlemmar, valda i början av mars 1937, som presenteras av Pedro Checa i A
un gran partido, una gran organización, s 23.
54
Se kap. 39 om Abad de Santilláns skäl till att gå in i regeringen.
55 17 dec. 1936.
56 La Batalla, 18 dec. 1936.