Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

125
Medan förhandlingarna för att bilda en ny regering i Barcelona ännu höll på i Generalidadpalatset,
pågick följande teleprintade konversation mellan Prieto och Azaña:
Prieto: Ett kabinettsmöte har sammankallats till klockan 11 för att höra García Oliver [som nu
hade återvänt till Valencia]. Vad än han rapporterar – och jag förutsätter att han kommer
att lugna ner situationen – ska jag försvara dekretet om allmänna ordningen och insistera
på att det sätts i verket… Jag tycker inte att Ers Excellens ska stanna där… Regeringen
vill att Ni åker till Valencia.
Azaña: Jag tvivlar starkt på att kaptenen på Lepanto [kommendören för två jagare som Prieto
sänt för att evakuera presidenten] kan nå mig, eftersom alla förbindelser med hamnen är
avskurna. Flygplanen har ännu inte dykt upp och situationen är oförändrad. Skjutandet
höll på hela natten. Det har bekräftats att upprorsmakarna har placerat artilleri på Paralelo,
framför biografen som ockuperats av Nationella Republikanska gardet… Under natten
talade personer från CNT till deras kamrater vid fronten via radio och bad dem vara redo
att förflytta sig till Barcelona när deras hjälp behövs… Idén om att jag borde resa till Valencia
är bra, men helt orealiserbar. Detta är en av de allvarligaste aspekterna av situationen,
det är omöjligt att röra sig utanför residensets staket. Överallt hörs kulsprutor, gevärseld
och granater som exploderar. Jag har suttit i denna sits sedan måndag eftermiddag. I
detta sammanhang måste jag säga dig att problemet har två sidor. Den ena är ett anarkistiskt
uppror med alla dess allvarliga konsekvenser och alla beklagansvärda effekter, vilka
jag ju inte behöver beskriva för dig. Den andra är statsöverhuvudets oförmåga att röra sig
fritt och utöva sina funktioner. Den första är i sig själv mycket allvarlig och kräver de
skyndsammaste och kraftfullaste beslut. Den andra förvärrar den första och kan få oberäkneliga
konsekvenser. Från måndag eftermiddag… har jag väntat på det som jag rimligen
kan förvänta mig, nämligen att regeringen drar samman tillräckligt med repressiva styrkor
för att ta kontroll över situationen och befria republikens president från hans fångenskap...
Alla dessa omständigheter tvingar mig att erinra dig om att jag inte kan tåla ytterligare fördröjningar
av regeringen för att ta avgörande steg för att lösa dessa problem. Då republikens
president inte på egen hand kan undertrycka upproret med de sextio dåligt beväpnade
soldaterna i hans vaktstyrka, tvingas han lösa den andra aspekten av frågan personligen.
Du är tillräckligt politiskt klarsynt och tillräckligt känslig för att inse att varken respekten
för min person, eller mitt kontors värdighet, eller den skandal denna situation skapar ute i
världen, kan tillåta att statens överhuvud tillbringar ytterlige en dag i denna belägenhet…
Jag ska senare försöka att komma i kontakt med talmannen i Cortes [Diego Martínez
Barrio, Azañas efterträdare ifall han skulle avgå], till vilken jag tror jag är skyldig en officiell
och noggrann redogörelse för vad som händer här, på grund av hans höga ställning. 6
Prieto: [Jag] beklagar att timmar har förlorats. Jag anser det vara regeringens fundamentala
plikt att till varje pris garantera fullständig rörelsefrihet för statsöverhuvudet. Vad gäller
att de rebelliska styrkorna vid fronten ska förenas med upprorsmakarna, garanterar jag,
såvida de inte ger sig av på natten, att de kommer att misslyckas… Jag tror inte att
friheten för republikens president är ouppnåelig. Det är ett problem som måste lösas. Vi
har tillräckliga medel. Jag ber Ers Excellens att ta det lugnt ett par timmar. Jag ska nu
delta i ett kabinettsmöte och kommer att meddela Er vad som händer.
Azañas hot om att avgå undgick inte Prieto, som tveklöst genast förde det vidare till kabinettet.
Uppenbarligen undgick det inte heller Largo Caballero, för efter att han återvänt påstod
Prieto: ”Kabinettsmötet varade bara knappt sex minuter… Premiärministern sade att det inte
kunde bli mer fördröjningar då det handlade om en mycket viktig ansvarighet. Han föreslog
att dekreten som godkänts under gårdagen skulle publiceras i ett speciellt nummer av Gaceta
6 I sin dagbok påstår Azaña att han, under hans teleprintade samtal med Prieto, hotade att ta ett beslut med
”oberäkneliga konsekvenser” om regeringen inte löste situationen. Han säger också att han instruerade Prieto att
ge detta meddelande till Martínez Barrio (Obras completas, IV, s 581).