Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

91
41. Mot öppet krig i Katalonien
En tydlig konsekvens av decemberkrisen var försvagningen av CNT:s ställning i regeringen.
CNT:s enda möjliga allierade, POUM, upprördes över av hur passivt anarkosyndikalisterna
hade accepterat deras uteslutning och att de inte förstått att PSUC:s seger också innebar ett
uppenbart hot mot dem själva. Det var inte förvånande att POUM:s tidning La Batalla, som
ett bevis på den växande faran, publicerade följande utdrag ur en nyhetsnotis från Transocean
Agency, daterad Moskva den 17 december 1936, som hade publicerats i den mexikanska
tidningen Universal Gráfico: ”Den sovjetiska pressen uttrycker en förhoppning om att
utrensningen av de spanska anarkisterna och trotskisterna i Katalonien ska genomföras med
samma energi som i Sovjetunionen.” 1 Även om den sovjetiske generalkonsuln i Barcelona
avvisade uttalandet som falskt – och det förekom verkligen inget sådant uttalande vare sig i
Izvestija eller i Pravda 2 – fick det utan tvekan ändå CNT att inse att de själva var utsatta för
en växande fara.
Förutom försämringen av CNT:s ställning i regeringen fick decemberkrisen en annan betydelsefull
konsekvens; det växande självförtroendet och stridslystnaden hos ledarna i ERC, det
största av de republikanska medelklasspartierna i Katalonien. Deras nyvunna självförtroende
fick La Batalla till att den 28 januari föraktfullt deklarera: ”Under fem månader höll sig republikanerna
lugna. De höjde knutna nävar och lyssnade underdånigt till ’Internationalen’.
Ibland framstod de som mer revolutionära än de verkliga revolutionärerna… [Men] nu börjar
de borgerliga republikanerna känna sig starka igen.”
Även om ledarna i ERC avstod från att öppet visa sin tillfredställelse med POUM:s uteslutning,
kan det inte råda något större tvivel om att de uppfattade detta som ett betydande bakslag
för hela den revolutionära rörelsen. Vid ett offentligt möte som partiet höll den 28
december 1936 visade man det tydligt. Talen var så aggressiva, så fyllda med dolda och även
öppna hot mot revolutionens framtid 3 , att president Luis Companys, som fortfarande trodde
att ett samarbete med CNT och FAI i ministeriet var nödvändigt för att den frihetliga rörelsen
skulle kunna ”tämjas” och gradvis avväpnas, kände sig manad att ingjuta en del försiktighet.
Medan han kritiserade det ”förvirrande nätverket med kommittéer och juntor”, krävde att all
administrativ auktoritet skulle centraliseras till regeringen och varnade för att ”en revolution
som inte har en disciplinerad, energisk och ansvarsfull regering är dömd att misslyckas”,
lugnade han CNT och FAI med följande: ”Vissa republikaner tror, och drömmer om, att det i
1 La Batalla, 5 jan 1937
2 I en not som han sammanställt på min begäran skriver George Esenwein: ”Uttalandet provocerade Sovjets
generalkonsulat till att offentligt deklarera att den kommuniké som La Batalla publicerat den 5 januari under
titeln Varningssignal! var baserad på falskt material. Dessutom hävdade konsulatet att Transocean Agency inte
fanns i Sovjetunionen och att ‘i den sovjetiska pressen finns inte, och kan inte finnas, något utrymme för attacker
på den broderliga arbetarrörelsen, organiserad i CNT’ (citerat i La Batalla, den 9 jan. 1937). POUM försökte att
bevisa nyhetsnotisens äkthet genom att publicera en bild av den sida i Universal Gráfico där den ursprungligen
hade dykt upp (ibid.), men visade aldrig upp något utdrag från Pravda eller Izvestija från den 17 december 1936
som innehöll det aktuella citatet. Generalkonsulatet hade faktiskt rätt när man påstod att ingen sådan attack hade
publicerats, ty den enda artikel om spansk trotskism som hade publicerats i Pravda var rubricerad ’Förtalande
manövrer av trotskisterna i Katalonien’, vilken helt enkelt var kopierad från Mundo Obrero. Men även om denna
artikel är kritisk mot POUM, innehåller den inte det citat som La Batalla hittade i Universal Gráfico. I vilket fall
som helst är det svårt att föreställa sig att Kreml vid denna tid skulle ha offentliggjort sin intention att krossa
anarkosyndikalisterna, eftersom generalkonsuln Vladimir A. Antonov-Ovsejenko vid samma tid försökte ställa
sig in hos CNT-FAI-ledarna (se till exempel, Diego Abad de Santillán, Alfonso XIII, la II república, Francisco
Franco, s 360-61, och s 426-27). Det är värt att notera att det kryptiska citatet senare påstods komma från
Pravda den 17 december 1936 och att det kom att vandra runt bland otaliga författare och historiker, inklusive
Diego Abad de Santillán, Gerald Brenan, Julián Gorkin, och Hugh Thomas (även om det ströks ur den sistnämndes
arbete om spanska inbördeskriget från och med 1977 års utgåva). Jag vill tacka Hilja Kukk i Hoover
Institution för hennes noggranna genomgång av Pravda och Izvestija från den 15, 16 och 17 december 1936. En
liknande redogörelse för Pravda-artikelns kryptiska natur finns i Frank Mintz, L’autogestión en la España
revolucionaria, s 227-28, som jag först läste efter att denna not skrivits.”
3 Se Ultima Hora, 28 dec. 1936; La Humanitat, 29 dec. 1936.