Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

Presentation
Burnett Bolloten (1909-1987) var en brittiskfödd journalist och historiker som ägnade större
delen av sitt liv åt att dokumentera och forska om det spanska inbördeskriget, med tyngdpunkten
på den politiska och sociala utvecklingen på den republikanska sidan.
1
Innan spanska inbördeskriget var Bolloten kommunistsympatisör och som sådan åkte han till
Spanien som korrespondent för den amerikanska nyhetsbyrån United Press (UPI). På plats
blev han besviken och demoraliserad över kommunisternas (stalinisternas) agerande och blev
övertygad om att de förrådde republiken.
Efter inbördeskriget flyttade Bolloten till Mexiko. Där påbörjade han sitt livslånga verk som
historiker med spanska inbördeskriget som inriktning.
Bollotens första bok gavs 1961 ut i Storbritannien under titeln The Grand Camouflage: The
Communist Conspiracy in the Spanish Civil War. Boktiteln, som enväldigt beslutats av bokförläggaren,
var Bolloten mycket missnöjd med, eftersom han ansåg att den skadade hans
anseende som en seriöst syftande historiker.
Det hela förvärrades ytterligare när bokförläggaren, utan att tillfråga Bolloten, sålde rättigheterna
att ge ut en spanskspråkig översättning till ett förlag i Franco-Spanien. Det spanska
bokförlaget gav ut boken under titeln El Gran engaño (Det stora bedrägeriet), med ett förord
av Francos propagandaminister Manuel Fraga Iribarne. Inte nog med det: Den spanska utgåvan
var bristfällig, med strykningar och uppenbart missvisande och tendentiösa översättningar
(t ex hade man konsekvent översatt ”republikanerna” med ”los Rojos”, dvs. ”de röda”),
allt för att passa Franco-regimens syften. Bolloten tog mycket illa vid sig över detta och
protesterade, men utan resultat. Han beslöt då att själv ordna en ”auktoriserad” spansk översättning,
som 1962 gavs ut i Mexico, under titeln La Revolución Española – Las izquierdas y
la Lucha por el Poder (Den spanska revolutionen – Vänstern och kampen om makten).
Bollotens intresse för spanska inbördeskriget tog inte slut med denna bok, som behandlade
utvecklingen fram till sommaren 1937 (den slutade med Largo Caballeros fall efter ”majhändelserna”
i Barcelona). Han fortsatte sin forskning och 1979 kom en ny, kraftigt utvidgad
version av boken, med engelska titeln The Spanish Revolution: The Left and the Struggle for
Power during the Civil War, och så 1991 (dvs efter Bollotens död) kom slutligen The Spanish
Civil War: Revolution and Counterrevolution, som även utgivits på spanska under ”samma”
titel, La Guerra Civil Española: Revolución y Contrarrevolución (första upplagan 1989!).
”Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution” är ett imponerande, väldokumenterat
arbete (på över 1000 sidor).
I motsats till många andra som skrivit om inbördeskriget strävar Bolloten tydligt efter
objektivitet i så motto att han ofta utförligt redovisar argument och uppgifter från alla
inblandade parter. Om det finns flera versioner av en händelse, då återger Bolloten dem.
Ibland relateras dessa uppgifter utan vidare kommentarer, så att läsaren får dra sina egna
slutsatser. Ibland diskuterar han rimligheten i de olika versionerna och när han anser sig ha
fog för detta, då slår han också fast vilken variant som är närmast sanningen.
Vilka politiska preferenser har då Bolloten själv? Att hans sympatier ligger på den republikanska
sidan i inbördeskrigets Spanien, om detta råder det ingen tvivel. Att han anser att den
stalinistiska politiken var mycket skadlig för det republikanska motståndet, detta är också
uppenbart. Men han har även kritik mot andra politiska riktningar (inklusive anarko-syndikalisterna),
även om den kritiken inte är lika systematisk och hård. I själva verket är det svårt att
peka på att Bolloten skulle ha några bestämda politiska preferenser: han tar ställning mot vissa
saker och företeelser, men undviker att ta politisk ställning för något. Detta är nog också ett
medvetet val, ty Bolloten vill framstå som och vara en objektiv historiker, något som också
han lyckas väl med, även om man givetvis kan vara kritisk mot hans framställning på enskilda