Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

168
tvingade att tacka nej”. Även om rapportens autenticitet inte kan styrkas, är det slående att
CNT snart fann sig utmanövrerat på det sätt som antyddes.
Under de förhandlingar som började i slutet av juni för att bilda ett nytt kabinett kom man
först överens om att Esquerra, CNT och PSUC skulle ha vardera tre portföljer och att Unió de
Rabassaires skulle ha en, och att president Companys själv skulle vara premiärminister. 36 Men
i sista stund, och under protester från CNT, erbjöd Companys en plats till den framstående
antropologen Pedro Bosch Gimpera, en medlem i det lilla medelklasspartiet Acció Catalana
Republicana som var allierat med Esquerra. På så sätt ökade vänsterrepublikanerna relativa
styrka. CNT fördömde aktionen som en ”manöver”, en ”illojalitet”, och informerade Companys
om dess ”totala ogillande av utnämningen”. 37 CNT insåg inte att det faktiskt kunde ha
varit en intrig [avsedd att provocera CNT – Red ] och deklarerade kategoriskt att man inte
skulle delta i regeringen om Companys inte tog tillbaka utnämningen. 38
Helt klart insåg inte de anarkosyndikalistiska ledarna hur mycket den politiska balansen hade
förändrats till deras nackdel, och de kan ha hyst illusioner om att Companys inte skulle försöka
regera utan dem. Men den tid var nu förbi då han, som under revolutionens höjdpunkt,
var tvungen att ta hänsyn till deras önskemål. Han övergav nu sin roll som smart medlare, tog
klar ställning och lämnade CNT ute i kylan. ”Jag är Kataloniens president”, deklarerade han i
radio, ”utnämnd av parlamentet och uttryckligen och upprepade gånger erkänd av alla fackföreningar
och politiska organisationer”. Men ett försök hade gjorts, sade han, att förneka
honom rätten att bilda sin egen regering. ”Katalaner! Det är nog! Den nya Generalitatregeringen
är en folkfrontsregering och här är dess sammansättning.” Companys läste sedan
upp följande lista med namn och portföljer:
Luis Companys ERC President
Antonio María Sbert ERC Inrikes
José Tarradellas ERC Premiär och finans
Carlos Pi Sunyer ERC Kultur
Juan Comorera PSUC Ekonomi
Rafael Vidiella PSUC Arbete
Miguel Serra Pàmies PSUC Försörjning
José Calvet, Unió de Rabassaires Jordbruk
Pedro Bosch Gimpera Acció Catalana Justitie 39
Men man måste nämna att dispyten om Bosch Gimpera inte var det enda skälet till varför
CNT-ledarna beslöt att inte delta. Enligt Valerio Más, CNT-ministern i den tidigare administrationen,
fanns andra skäl. Två är värda att nämnas: (1) den växande motsättningen mellan
de CNT-ledare som var för regeringssamarbete och de som var emot, “vilka dag för dag såg
sina revolutionära erövringar tas ifrån dem”, och (2) “svårigheten att finna kamrater som var
villiga att medarbeta... i en regering som raserade istället för förstärkte CNT:s ekonomiska
insatser”. “När jag var minister”, informerade mig Más efter kriget, “lyckades jag få fyrtio
industrigrupper legaliserade, men på grund av påtryckningarna på Companys och Rabassaires
från PSUC blev de återstående inte legaliserade, trots att de redan hade erkänts av ekonomirådet,
där alla partier och organisationer var representerade.” 40
36 La Humanitat, Solidaridad Obrera, Treball, La Vanguardia, 30 juni 1937.
37 Uttalande av CNT:s regionala kommitté, publicerat i Solidaridad Obrera, 30 juni 1937. Delar av detta
uttalande censurerades. Den fullständiga texten finns i Boletín de Información, CNT-FAI, 30 juni 1937.
38 Brev till Companys från CNT:s regionala kommitté, El Día Gráfico, 1 juli 1937. Brevet omnämns av
Companys i hans radiotal, publicerat i La Vanguardia, 30 juni 1937.
39 Las Noticias, 30 juni 1937. För ytterligare information om regeringskrisen, se ibid., 26, 27, 29 juni 1937, La
Humanitat, Solidaridad Obrera och Treball, 26, 27, 29, 30 juni 1937; också Guerra y revolución en España,
1936-1939, III, 101-3; José Peirats, La CNT en la revolución española, II, 306-11; Carlos Pi Sunyer (en medlem
i det nya kabinettet), La república y la guerra, 445-47.
40 Brev till mig, daterat den 5 jan. 1950, Hoover Institution.