Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

134
industriella overksamhet när vi i denna stund utkämpar ett krig mot fascismen är detsamma
som att samarbeta med vår gemensamma fiende.” 52
Som resultat av appellerna klingade striderna av tidigt på morgonen, torsdagen den 6 maj.
Förvirrade av deras ledares agerande hade anarkosyndikalisternas glöd börjat falna och många
av dem övergav barrikaderna. Men, när dagen grydde, flammade skjutandet upp igen. CNT:s
nationella kommitté sade:
Transportfacket beordrade en återgång till arbetet, men då spåren var förstörda måste reparationsbilar
först sändas ut innan spårvagnarna kunde lämna depåerna. Under morgonen besköts de
och tvingades återvända… Tunnelbanan tvingades stoppa trafiken då den kommunistiska polisen
och medlemmar i Estat Catalá omringade passagerarna vid några av ingångarna… På vissa platser
låg stora högar med sönderrivna CNT-kort. På andra angreps våra kamrater. Våra lokaler intogs…
På eftermiddagen… blev situationen allt värre. Kamraterna var beredda att ta saken i egna händer
oavsett konsekvenserna. [Men] trots de många provokationerna… kunde vi inte blunda och utlösa
en slutlig strid. [Det stod fullständigt klart] att vi hade spelat fiendens spel. De ville att vi skulle gå
ut på gatorna; de ville att allmänna ordningen skulle övertas av den [centrala] regeringen… Vi förstod
bara alltför väl tragedin för de kamrater som hade provocerats och bringats i trångmål och som
sett deras kamrater och vänner falla. Men framför allt var det nödvändigt att förhindra att allt som
det spanska proletariatet vunnit i dess kamp sedan 19 juli plötsligt reducerades till intet. 53
När POUM insåg att vidare motstånd var meningslöst, instruerade man sina anhängare att
lämna barrikaderna och presenterad situationen så optimistiskt man kunde. ”Inför det faktum
att den kontrarevolutionära manövern har slagits tillbaka”, deklarerade exekutiven i ett
uttalande som publicerades i La Batalla på torsdagsmorgonen den 6 maj, ”ska arbetarna dra
sig tillbaka från striderna och återvända till arbetet idag, utan undantag och disciplinerat, för
att med entusiasm fortsätta arbeta för att snabbt besegra fascismen. POUM beordrar alla sina
beväpnade militanter att lämna barrikaderna och gatorna och återuppta arbetet, men upprätthålla
en vaksam attityd.” La Batalla hävdade samtidigt att proletariatet hade ”uppnått en
betydande partiell seger… Man har krossat den kontrarevolutionära provokationen. Man har
fått bort de som var direkt ansvariga för provokationen. Man har utdelat ett allvarligt slag mot
bourgeoisien och reformisterna. Man kunde ha uppnått mer, mycket mer, om ledarna för de
dominerande arbetarorganisationerna i Katalonien hade mött upp till situationen som
arbetarna gjorde. Efter upprepade order från deras ledare har massorna börjat dra sig tillbaka
från striderna i disciplinerad ordning. Proletariatet måste dock fortsätta att vara vaksamt. Man
måste hålla vakt och bära vapen, bevaka bourgeoisiens och reformisternas aktiviteter och vara
berett att sätta stopp för deras kontrarevolutionära manövrer.” Den 13 maj, efter att striderna
upphört, publicerade La Batalla följande sammandrag av en lång resolution som antagits av
centralkommittén: ”Då arbetarna som stred på gatorna saknade konkreta mål och ansvarsfullt
ledarskap, hade POUM inget annat alternativ än att organisera och leda en strategisk reträtt,…
för att undvika en desperat aktion som kunde ha utmynnat i en ’kupp’ och resulterat i en
fullständig utradering av proletariatets mest avancerade delar. Erfarenheten från ’Majdagarna’
visar otvetydigt att den enda progressiva lösningen på det aktuella problemet är arbetarklassens
maktövertagande och att det därför är avgörande att koordinera arbetarmassornas
revolutionära aktiviteter genom formeringen av en revolutionär arbetarfront som enar alla
organisationer som är beredda att slåss för fascismens fullständiga krossande. Detta kan bara
uppnås genom en militär seger vid fronten och revolutionens seger där bakom. Centralkommittén
anser att den politik som partiet drev under händelserna var fullstädigt korrekt och
helt i överensstämmelse med exekutivkommitténs linje, och är övertygad om att man har
försvarat revolutionens och de breda arbetarmassornas intressen.” 54
52 El Noticiero Universal, 6 maj 1937.
53 Cultura Proletaria, 19 juni 1937.
54 Hela resolutionen kan läsas i Victor Alba, La revolución española en la práctica: Documentos del POUM, s
155-62, och Andrés Nin, La revolución española, 1930-1937, s 281-90. I svensk översättning på marxistarkivet:
Majdagarna i Barcelona