Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

147
kallade in Largo Caballero och bad honom att bilda en ny regering. Han föreföll mycket
nöjd.” 52
Den 17 maj lade Caballero fram sin ministerlista för presidenten. ”I hans förslag”, skriver
Azaña, ”behöll premiärministern, dvs. han personligen, inte bara portföljen för krigsministeriet,
utan tog även hand om portföljerna för flottan och flyget.” Azaña, som ansåg att
krisen hade uppstått på grund av att Largo Caballero inte var önskvärd i krigsministeriet,
observerar att detta ”trängtande” efter försvarsportföljer kunde vara ett försök från honom att
lägga fram en omöjlig lösning och lämna regeringen. ”Men... på inga villkor önskade Largo
att dra sig ur regeringen.” Det var ytterligare ett steg mot ”en absorbering av regeringsfunktioner”
och ”ett sätt att exploatera krisen för att knuffa ut Prieto från ett ledande ministerium.”
”’Är du på gång att göra dig av med Prieto?’”, frågade Azaña Caballero. ”’Trots de
tjänster han utfört och den prestige han åtnjuter?’ Nej, han skulle inte göra sig av med honom.
Han ville utnämna honom till minister för jordbruk, industri och handel!... Det var uppenbart,
utan djupare analys av förslaget, att Largo inte skulle kunna bilda ett kabinett.” 53
Redan innan han lade fram sin plan för Azaña hade Largo Caballero varit klar över att den
skulle möta kraftig opposition från kommunisterna och Prieto-socialisterna, ty även om de
inte öppet hade protesterat mot att han blev premiärminister, hade de inte dolt sin beslutsamhet
att utestänga honom från krigsministeriet. Kommunisterna hade för sin del offentligt
insisterat på att premiärministern i den nya regeringen uteslutande skulle ha hand om
ärendena i hans eget departement. Ett annat villkor som var lika viktigt – i betraktande av det
dekret som skulle ha verkställts den 15 maj, vilket innebar att alla politiska kommissarier vars
utnämnande och rang inte hade konfirmerats detta datum skulle betrakta sig som avskedade
från ministerkåren – var att krigsministeriet skulle vara självständigt i alla frågor som berörde
tillsättning och politisk ledning av kommissarierna. 54
Den socialistiska exekutiven krävde för sin del att Indalecio Prieto skulle leda ett nytt departement,
kallat ministeriet för nationella försvaret, 55 ett departement som skulle samordna inte
bara flottan och flyget, vilka han hade stått i ledningen för i den avgående regeringen, utan
också krigsministeriet. Dessa krav hade utan tvekan formulerats i samstämmighet med en
tidigare överenskommelse mellan kommunisterna och de moderata socialistledarna. Efter
kriget skrev Vicente Uribe, en medlem i politbyrån: ”Prieto utnämndes till minister för
nationella försvaret efter en ömsesidig överenskommelse och med uppgift att rätta till
Caballeros misstag, stärka enigheten inom folket och stärka banden mellan kommunisterna
och socialisterna. Jag tog själv upp dessa frågor med Prieto flera gånger innan han blev försvarsminister,
och han sade mig alltid att han var av samma åsikt och inte skulle göra något
som motverkade enigheten mellan socialisterna och kommunisterna.” 56
Helt klart syftade kraven från kommunisterna och socialisterna till att få bort Largo Caballero,
inte bara som krigsminister utan också som premiärminister, ty Prieto-socialisterna och
kommunisterna förstod väl den vänstersocialistiske ledarens psykologi. De visste att han inte
frivilligt skulle avstå från någon del av sin auktoritet, att i hans hjärta fanns en orubblig
stolthet, och att han skulle vägra att bli en prydnadsfigur i ett kabinett där Prieto, hans
ständige motståndare, skulle ta kontroll över de viktigaste ministerierna. UGT-exekutiven,
som kontrollerades av socialisternas vänsterflygel, deklarerade faktiskt redan innan den
52 Obras, IV, 598.
53 Ibid., 600-601.
54 Se dokument utfärdat av partiets centralkommitté, publicerat i El Mercantil Valenciano, 6 maj 1937.
55 Se punkt 6 i dess deklaration, publicerad i El Socialista, 18 maj 1937. Den socialistiska exekutivens stöd till
Prieto som minister för nationella försvaret har bekräftats av Largo Caballero i hans opublicerade minnen,
”Notas Históricas”, 1187.
56 Artikel i España Popular, mars 1940.