Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv
Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv
Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
162<br />
trogen supporter till dem… Vem har jag i administrationen? Jag erbjuder dig inte en post. Jag<br />
ber om en tjänst.” 21 I sin bok refererar Zugazagoitia till Ortega som sin ”teoretiskt underställde”<br />
när han talar om hans ”snabba utveckling från moderat republikan till entusiastisk<br />
kommunist”, <strong>och</strong> betonar att han inte utnämnde honom till posten som generaldirektör för<br />
säkerheten. 22 Detta bekräftas av Justo Martínez Amutio, Caballero-socialist <strong>och</strong> en gång<br />
ståthållare i Albacete <strong>och</strong> sekreterare i Valencias Socialistiska federation, som hävdar att när<br />
Zugazagoitia tog hand om inrikesministeriet hade Negrín redan ”på kommunisternas begäran”<br />
utnämnt Ortega till posten som generaldirektör för säkerheten <strong>och</strong> även utnämnt personer till<br />
de ledande posterna inom säkerhetstjänsten i Madrid, Barcelona <strong>och</strong> Valencia. Hela poliskåren,<br />
tillade han, genomgick en ”massiv upprustning som resulterade i att kommunisterna<br />
kom att dominera den totalt.” 23 Ännu mer övertygande bevis för PCE:s dominans inom polisadministrationen<br />
kommer från Negríns vän Vidarte, som citerar sin chef, Julián Zugozagoitia,<br />
när han säger att inrikesministeriet <strong>och</strong> ledningen för allmänna säkerheten var ett ”spionnäste<br />
för GPU [NKVD] <strong>och</strong> dess förtrogna.” 24<br />
Kommunisterna erkände givetvis inte öppet infiltreringen av polisapparaten, men i deras officiella<br />
historia erkändes den implicit. Där står att regeringen ”antog en serie kraftfulla åtgärder<br />
för att stärka den allmänna ordningen <strong>och</strong> koncentrerade alla maktmedel i sina händer.” 25<br />
Kabinettets moderata framtoning var också bedräglig på ett annat sätt. Även om Indalecio<br />
Prieto höll försvarsministeriet, så behöll kvasi-kommunisten Julio Alvarez del Vayo sin post<br />
som chef för Generalkommissariatet för kriget. Prieto beklagade sig inför Azaña den 29 maj<br />
över att denna institution var ”nästan helt kommunistisk” <strong>och</strong> att ”Alvarez del Vayo agerar<br />
som bulvan”. 26 Därtill hade Largo Caballeros order om att avskeda alla politiska kommissarier,<br />
vars utnämning <strong>och</strong> ställning inte hade bekräftats till den 15 maj, lagts på hyllan <strong>och</strong><br />
lämnat en mängd kommunister i denna viktiga institution. Vi ska komma ihåg att ett av<br />
kommunistpartiets villkor för att delta i den nya regeringen var att Generalkommissariatet för<br />
kriget skulle ha autonomi i alla frågor som rörde utnämning <strong>och</strong> politisk ledning av<br />
kommissarier. När journalister frågade Negrín om någon av Largo Caballeros personliga<br />
vänner skulle ingå i administrationen, svarade han enligt Vidarte: ”Naturligtvis, ingen mindre<br />
än chefskommissarien Señor Alvarez del Vayo.” Vidarte kommenterar: ”Alla vet… att ingen<br />
vid den tiden var mer avskydd av Largo Caballero än hans tidigare utrikesminister, som han<br />
skoningslöst hade hudflängt i kabinettet. Men Negrín kombinerade vetenskapsmannens<br />
seriositet med den världsvane mannens humor.” 27<br />
Dessutom blev överstelöjtnant Antonio Cordón, en kommunistpartimedlem som Largo Caballero<br />
hade avskedat från tekniska sekretariatet vid undersekretariatet för kriget, återinsatt på<br />
denna post; 28 major Manuel Estrada, också partimedlem, som Largo Caballero hade avlägsnat<br />
från krigsministeriets generalstab, dök åter upp i försvarsministeriet; kapten Eleuterio Díaz<br />
Tendero, en kvasi-kommunist, som hade avskedats från det högst känsliga informations- <strong>och</strong><br />
kontrolldepartementet, återinsattes; <strong>och</strong> Miajas högst kapable stabschef, den gåtfulle <strong>och</strong><br />
politiskt anpasslige general Vicente Rojo, gjordes till chef för den centrala generalstaben. 29<br />
21<br />
Todos fuimos culpables, 670.<br />
22<br />
Historia de la guerra en España, 279-80. Min kursivering.<br />
23<br />
Chantaje a un pueblo, 218. Se också Morón, 100-102, som beskriver sina misslyckade försök att som generaldirektör<br />
för säkerheten befria Dirección General de Seguridad <strong>och</strong> polisen från kommunisternas inflytande.<br />
24<br />
Todos fuimos culpables, 751.<br />
25<br />
Guerra y revolución, III, 89.<br />
26<br />
Azaña, Obras, IV, 638.<br />
27<br />
Todos fuimos culpables, 672.<br />
28<br />
Diario Oficial del Ministerio de Defensa, no. 127, som återgivet i Ramón Salas Larrazábal, Historia del<br />
ejército popular de la república, II, 1206, n. 1. Cordón utsågs senare till stabschef för Östarmén i Aragon.<br />
29<br />
Diario Oficial del Ministerio de Defensa Nacional, 21 maj 1937. För en glödande hyllning till Rojo, se Frente<br />
Rojo, 20 maj 1937. Den 21 oktober 1937, upphöjdes han av Prieto till generals grad (Diario Oficial del<br />
Ministerio de Defensa Nacional, 22 okt. 1937).
Change language