Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

38
partiet 29 , något som också kommunisterna själva starkt förespråkade. 30 Som Stanley G Payne
påpekar hade vänstersocialisterna ”utomordentligt naiva och okritiska uppfattningar om en
anslutning till Komintern och ett samarbete med kommunistpartiet, och när de talade om en
union med det senare, uppfattade de det som en möjlig absorbering av kommunistpartiet i
socialistpartiet.” 31
Largo Caballero hade personligen rekommenderat denna sammanslagning i flera offentliga
uttalanden 32 och hade positivt besvarat ett förslag från kommunisterna om att bilda en förbindelsekommitté
som representerade båda partierna och med ett program ”för att underlätta utvecklingen
av den demokratiska revolutionen och att föra den till dess slutliga konsekvens”. 33
Denna ståndpunkt, som stod i skarp kontrast mot Indalecio Prietos alltmer kommunistfientliga,
blev varmt prisad av José Díaz, sekreteraren i PCE: ”Massorna i socialistpartiet…
ser i Largo Caballeros linje den som mest närmar sig den revolutionära vägen, kommunistpartiets
och Kominterns väg.” 34
Men trots de goda relationerna med Caballero stördes kommunisterna av den vänstersocialistiske
ledarens agitation för en omedelbar samhällelig omvandling, eftersom de samtidigt, i
överensstämmelse med Kremls utrikespolitik, försökte stärka folkfronten genom att förbättra
sina kontakter med de liberala republikanerna. Faktum är att José Díaz, samtidigt som han
offentligt krävde upprättandet av arbetar- och bondeallianser ”som framtida maktorgan” 35 och
frankt deklarerade att proletariatets diktatur var partiets slutliga mål 36 , indirekt refererande till
Largo Caballeros ultrarevolutionära hållning, deklarerade: ”Vi måste motsätta oss varje manifestation
av överdriven otålighet och varje försök att bryta upp folkfronten. Folkfronten måste
gå vidare. Vi har fortfarande lång väg att vandra tillsammans med vänsterpublikanerna.” 37
Privat använde kommunisterna sådana uttryck som ”infantil vänsterist” 38 och ”senil vänsteristisk
sjukdom” 39 för att karakterisera Caballero. 40 Men de hade inte råd att förstora skillnaderna
med den socialistiske ledaren. Hans popularitet stod nu på sin höjdpunkt, och de satte
stort värde på hans användbarhet som länk mellan dem själva och de massor som följde
honom. 41 Därtill hade idén om arbetarenhet gripit hans tankar, och detta lovade att underlätta
fusionen mellan PSOE och PCE på samma sätt som det redan hade underlättat sammanslagningen
av deras respektive fackliga organisationer och ungdomsrörelser. ”Den springande
punkten för enhetsrörelsen”, sade José Díaz, ”och för revolutionens framgång i Spanien, är att
den linje som representeras av Largo Caballero segrar i socialistpartiet.” 42 Santiago Carillo,
ledaren för den förenade ungdomsorganisationen JSU, Federación de Juventudes Socialistas
Unificadas, påstod med hänvisning till samtal han och andra representanter från de båda ungdomsrörelserna
tidigare haft i Moskva: ”Som Manuilskij, den gamle bolsjeviken, sade oss…,
det som nu är viktigast för enhetsrörelsen och för hela den spanska revolutionens kurs är att
den tendens som representeras av Largo Caballero segrar i socialistpartiet. Om denna seger
29
Claridad, 19 mars. 1936; La Libertad, 4 april 1936.
30
José Díaz, Tres años de lucha, 165, 190, 194, 206.
31
The Spanish Revolution, 166-67. Se också Largo Caballeros brev till José Bullejos, 20 nov. 1939, som det
återges i Largo Caballero, ¿Qué se puede hacer?, 20-24.
32
Se till exempel intervju rapporterad i Claridad, 7 dec. 1935; tal, ibid., i april 1936.
33
Se artikel av by José Díaz, generalsekreterare i kommunistpartiet, i Correspondencia Internacional, 17 april
1936, som det återges i Díaz, Tres años, 133-39.
34
Ibid.
35
Tal den 1 april. 1926, som det återges i Díaz, 165.
36
Tal i Cortes, Diario de las Sesiones de Cortes, 15 april 1936, 311.
37
Artikel i Correspondencia Internacional, 17 april 1936, som återges i Díaz, Tres años, 133-39.
38
Manuel, 164.
39
Koltzov, ”Ispanskii Dnevnik,” Novyi Mir, april 1938, 42.
40
José Duque, som blev medlem i PCE:s centralkommitté 1937, bekräftade för mig 1945, att under månaderna
före inbördeskriget var ledande kommunister i hemlighet fientliga till Largo Caballeros politik.
41
Se José Bullejos (en tidigare sekreterare i PCE), Europa entre dos guerras, 1918-1938, 191-92.
42
International Press Correspondence, 9 maj 1936.