Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

84
Som svar anförde POUM att dess närvaro i den katalanska regeringen var ett övergångsstadium
till total arbetarmakt och att dess paroll alltid hade varit, och fortsatte att vara, ”för en
arbetarregering, arbetar-, bonde- och soldatkommittéer, och en konstituerande församling”. 16
Trotskisterna replikerade med att denna paroll inte var förenlig med POUM:s deltagande i en
regering som strax efter sitt bildande gett representation till både medelklass- och arbetarpartier.
”Inte vid ett enda tillfälle under inbördeskriget föreslog POUM att kommittéerna
skulle gripa makten”, skrev G. Munis (Manuel Fernández Grandizo), tidigare aktivist och
fraktionalist i Nins Izquierda Comunista, nu ledare för den lilla Bolsjevik-leninist-gruppen. 17
Trotskisterna klandrade också POUM för att de slagit samman sin fackliga organisation,
FOUS, Federación Obrera de Unidad Sindical, 18 med det PSUC-kontrollerade katalanska
UGT istället för med det revolutionära CNT, för att de ville undvika slitningar med de anarkosyndikalistiska
ledarna. 19 POUM hävdade att man tagit detta steg i förhoppningen om att ge
UGT en ”revolutionär injektion”, så att en fusion med CNT skulle bli lättare. 20 Andrés Nin,
POUM-ledaren, menade för sin del att om FOUS hade gått in i CNT skulle det bara ha utgjort
en liten minoritet, medan man i UGT (som var en negligerbar kraft i Katalonien jämfört med
CNT) 21 kunde hoppas att deras idéer skulle få övertag. 22 Dessa förhoppningar slogs snart i
smulor, eftersom UGT:s ledning förhindrade varje fri opinionsyttring genom att vägra hålla
allmänna möten och uteslöt POUM-medlemmar från viktiga poster. 23 Dessa uteslutningar,
hävdade partiorganet La Batalla, hade ”oftast krävts av de småborgerliga element i UGT som
Español i Paris). Jag tackar Andrades änka, Maria Teresa García Banús, för att hon försett mig med en kopia. En
kopia finns också i Hoover Institution, Bolloten Collection (Juan Andrade, ”Conferencia leída el 10 de Enero de
1970 en el Centro de Estudios sobre el Movimiento Obrero Español, de Paris”).
16
La Batalla, 24 okt. 1936. För åsiktsskillnaderna inom POUM om lämpligheten att gå in i regeringen, se Alba,
El marxismo, I, s 320-24. POUM brottades i realiteten med åtta ’ideologiska strömningar’, enligt Russell Blackwell
(Rosalio Negrete), en trotskistisk sympatisör till POUM. Se hans brev till Hugo Oehler i Brandeis
University, Hugo Oehler Papers.
17
Jalones de derrota: Promesa de victoria, s 288. För information om Munis’ aktivitet i I.C., se Bonamusa,
Andreu Nin, s 185.
18
FOUS bildades i maj 1936 av de lokala fackföreningsfederationerna i Lérida, Tarragona och Gerona (vilka
hade uteslutits ur CNT) och ett antal självständiga fackföreningar (se Pedro Bonet, dess förste biträdande
sekreterare, i La Batalla [Paris], feb.–mars 1972, mars 1976).
19
Walter Held, Die spanische Revolution, s 15; se också Trotskij, Lärdomar av Spanien – den sista varningen
(avsnittet ”POUM:s roll”) och hans brev den 10 mars 1939 till Daniel Guerin, i New International, maj 1939
[längre utdrag i Centrismen och Fjärde internationalen], där han anklagar POUM för att ha avstått från ” att
tränga in i CNT för att inte störa relationerna till topparna i denna organisation”. För en av de mest polemiska
attackerna från en trotskist mot POUM:s ledarskaps politik under inbördeskriget, se Felix Morrow, Spanien
1931-1937. Ett ovärderligt dokument, med svar på Trotskijs attacker mot POUM och dess ledare, är den opublicerade
artikel som presenterades i januari 1970 av Juan Andrade, tidigare trotskist och senare medlem i POUM:s
exekutivkommitté (se not 15 ovan).
20
La Batalla, 15 okt. 1936.
21
Före kriget var den katalanska UGT-federationen en av de minsta sektionerna i den socialistiska fackliga
rörelsen. Enligt Rafael Vidiella, ledaren för PSOE:s katalanska federation, som var en av fyra grupper som gått
samman och bildat PSUC (se kap. 39), var medlemsantalet för katalanska UGT före den 19 juli bara 25000 (Las
Noticias, 57 aug. 1937), men även denna siffra verkar överdriven. Se till exempel Frank Jellinek (en pro-UGTobservatör),
The Civil War in Spain, s 335, som ger en siffra på 12000. Enligt Helmut Ruediger, sekreterare i
AIT, låg medlemsantalet före kriget på mellan 15000 och 175 000 (Rapport till AIT, daterad den 6 maj 1937).
Båda fackförbunden växte snabbt under kriget eftersom de flesta människor kände sig säkrare med ett
fackföreningskort. Detta ledde till överdrivna och totalt overifierbara uppgifter från både CNT och UGT om
antalet medlemmar i Katalonien. I oktober 1936 hävdade katalanska CNT att dess medlemsantal stigit till 360
977 (Solidad Obrera). Tio dagar senare, påstod UGT att dom hade 436 299 medlemmar, och påpekade att dess
krav på en proportionell representation i regeringen och i stadsfullmäktige därför var helt berättigat (Ramón
Fuster i Treball, 20 okt. 1936). Ett par månader senare påstod UGT att dom hade 475 000 medlemmar, och
Solidad Obrera replikerade med att CNT hade 1 miljon.
22
H. E. Kaminski, Ceux de Barcelone, s 167, intervju med Nin. Se också artikel av Nin i La Batalla, 23 sept.
1936, ”¿Por qué los sindicatos de la FOUS ingresan en la UGT?”
23
Se La Batalla, 15, 18 okt., 25 nov., 2, 13, 19, 22 dec. 1936; 3, 16, 22, 30 jan., 5 feb., 17 april, 12 maj 1937.