Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

201
De arrendebönder och småbönder som gått med i kollektiven under revolutionens första tid,
när CNT-FAI:s makt i Aragonien var oomstridd, drog fördel av repressionen. De delade upp
jorden, grödorna och redskapen, och med stöd av stormtrupperna och kommunistiska militärstyrkor
angrep de även kollektiv som hade upprättats i överensstämmelse med medlemmarnas
önskan. Situationen blev så allvarlig att kommunisterna, även om de avsade sig personligt
ansvar, senare erkände att en farlig politik hade satts i verket. José Silva, generalsekreteraren i
Jordreformsinstitutet och medlem i kommunistpartiet, skrev:
Det var i Aragonien, där de mest varierade och underliga kollektiviseringsexperimenten gjordes,
som tveklöst mest våld användes för att tvinga bönderna att gå med i kollektivjordbruken, och där
en uppenbart felaktig politik rev upp allvarliga sprickor i landsbygdsekonomin. När republikens
regering upplöste rådet för Aragonien, försökte generalguvernören dämpa den djupa oron i bondemassornas
hjärtan genom att upplösa kollektiven. Denna åtgärd var ett mycket svårt misstag och
skapade en fruktansvärd oreda på landsbygden. Under täckmantel av den order som generalguvernören
sänt ut, överfölls kollektiven av de personer som var missnöjda – och som hade goda skäl för
att vara det, om man ser till vilka metoder som användes för att upprätta kollektiven – och de förde
bort och delade upp skörden och jordbruksredskapen utan att respektera de kollektiv som bildats
frivilligt utan våld eller påtryckningar och som blomstrade och var mönstergillt organiserade, som
den i Candasnos.
Det är sant att regeringens mål var att rätta till oförrätter och att övertyga arbetarna på landsbygden
om att republiken skyddade dem, men resultatet blev precis det motsatta. Åtgärderna bara ökade
förvirringen, och våld brukades, men den här gången av motsatta sidan. 48 Som resultat upphörde
arbetet på åkrarna nästan helt och en fjärdedel av jorden var inte förberedd när det var såningstid. 49
”Kommunisternas och de reaktionära ägarnas makabra dans resulterade i jordbrukets ruin i
Aragonien”, säger den anarkosyndikalistiska historikern José Peirats anklagande. ”De kollektivister
som inte satt i fängelse blev antingen förföljda, flydde till andra regioner eller sökte
skydd inom CNT:s divisioner. Under dessa förhållanden närmade sig tiden för att bereda jorden
för nästa skörd. De triumferande småbrukarna klarade inte att med egna händer sköta de
egendomar de ockuperat. [Å andra sidan] vägrade de fördrivna bönderna – benhårda kollektivister
– att arbeta under de privata ägarnas regim, eller, ännu värre, hyra ut sig som lönearbetare.”
50
Den 9 oktober, vid Aragoniens kommunistpartis jordbrukskommissions möte, pekade José
Silva på ”den svaga drivfjädern för att arbeta inom hela bondesamhället”. ”Det är nödvändigt
att få slut på denna situation. Vi måste höja böndernas moral och vi måste göra detta via
kommunistpartiets jordbrukskommission.” Den situation som uppkommit efter upplösningen
av kollektiven, lade han till, var ”allvarlig och kritisk”, eftersom ”våra fiender utnyttjar förhållandena
till att skada produktionen”. 51 Bara ett par dagar tidigare tillkännagav den
kommunistkontrollerade Regionala jordreformsdelegationen att ”i de flesta byarna var jordbruksarbetet
paralyserat, vilket orsakade vår jordbruksekonomi stor skada”. 52
48
Antonio Rosel, en kommunist i Aragonien och medlem i partiets regionala kommitté, berättade för Ronald
Fraser många år senare: ”Vi gick från en anarkistisk diktatur till en kommunistisk. Personer som hade varit, och
alltid skulle förbli, fiender till arbetarklassen på grund av att deras intressen var fundamentalt motsatta, uppmuntrades
nu och gavs stöd helt enkelt för deras fiendskap mot CNT. Senare vände samma personer sin fientlighet
mot kommunistpartiet och den republikanska regeringen” (Blood of Spain, 391).
49
La revolución popular en el campo, 17.
50
Los anarquistas, 301.
51
”Reunion de la Comisión Agraria del Partido Comunista celebrada en Caspe el dia 9 de Octubre de 1937”
(Archivo Histórico Nacional, Salamanca, Leg. 616/816-3. En fotokopia av detta dokument finns i Hoover
Institution, Bolloten Collection.
52
”Proyecto que la Delegación Regional de Reforma Agraria Presenta para su Aprobación al Comite Regional
del Frente Popular de Aragon” (Archivo Histórico Nacional, Salamanca, Leg. 616/816-3. En fotokopia av detta
dokument finns i Hoover Institution, Bolloten Collection.). Under CNT:s regionala bondefederations plenum
(Pleno Nacional de Federaciones Regionales de Campesinos) som hölls i Valencia den 20-23 oktober 1937,
refererade delegaterna från Aragonien till ”den låga entusiasmen och letargin i byarna” i Caspe-regionen