Spanska inbördeskriget: Revolution och kontrarevolution - Marxistarkiv

106
42. Majhändelserna, del 1.
Den politiska konfliktens dynamik i Barcelona ledde nu obevekligt mot öppet krig, mot den
blodiga episod och avgörande vändpunkt i den spanska revolutionen som är känd som Majhändelserna.
Ingen historisk episod har blivit skildrad eller tolkad på så skilda sätt. Den nationalistiska
pressen beskrev samfällt händelserna som en anarkistisk revolt mot den katalanska regeringen.
1 Diario de Burgos framhöll dock att anarkisterna också hade gått ut på gatorna för att
krossa ryssarna. ”Det spanska folket är inte det ryska”, lade man till, ”och de röda kommer
trots allt ibland ihåg att de är spanjorer.” 2 Pensamiento Navarro deklarerade att det som hänt
var ”en genuin anarkistisk revolution”, ”det sista stadiet av liberalism och demokrati”. 3 Vad
gäller den utländska pressen, talade också Hitlers Völkischer Beobachter 4 och Mussolinis
språkrör Il Pópolo d’Italia 5 om en anarkistisk resning, liksom andra prominenta utländska
tidningar av olika politiska schatteringar. 6
Men det var bland det republikanska lägrets utländska supportrar och inom det republikanska
lägret självt som versionerna om Majhändelserna skiljde sig kraftigast åt. Pravda definierade
konflikten som en ”trotskistisk-fascistisk kupp”, beställd av ”Franco och de italiensk-tyska
interventionisterna för att dra det republikanska Spaniens uppmärksamhet från fronten” och
för att ”skrämma borgerliga kretsar i England och Frankrike med hotet om ’anarki’”. 7
L’Humanité, det franska kommunistpartiets organ, karakteriserade för sin del händelserna
som en ”hitlersk kupp”, vars anstiftare hade använt anarkistiska paroller och ”försäkrat sig om
stöd från oansvariga element i Iberiska anarkistiskfederationen”, 8 medan Daily Worker, det
amerikanska kommunistpartiets tidning, rapporterade att ”monarkister, såväl som Francos
fascistiska sympatisörer, ’okontrollerbara’ anarkister och trotskister [hade] deltagit i upprorsförsöket”.
9 Å andra sidan definierade den trotskistiska Fjärde Internationalen händelserna som
”ett försök av de borgerliga regeringarna i Valencia och Katalonien, under påtryckningar från
anglo-fransk imperialism och sovjetisk byråkrati, att krossa det revolutionära proletariatet”. 10
Ännu mer förvirring om händelserna spred den spanske ambassadören i Paris, när han i ett
uttalande hävdade att ”upploppen” inte enbart var anarkistiska, som ”vissa propagandakällor
påstår för att försöka sprida förvirring inom världsopinionen”, och att den gamla monarkistiska
flaggan hade dykt upp på flera balkonger i Barcelona ”i tron att anstiftarna redan var
herrar över situationen”. 11
I republikanska Spanien karakteriserade Frente Rojo, den ledande kommunistiska dagstidningen,
oroligheterna som en kupp av ”trotskistiska kontrarevolutionära agenter”. 12 Denna
åsikt bemöttes av den revolutionära vänstern. Enligt POUM, var konflikten ”en spontan miss-
1 ABC, 7 maj 1937; El Adelanto, 5 maj 1937; Diario de Burgos, 5 maj 1937; Heraldo de Aragón, 5 maj 1937;
Ideal, 6 maj 1937; El Norte de Castilla, 5 maj 1937; El Noticiero, 6 maj 1937; El Pensamiento Navarro, 5 maj
1937.
2 10 maj 1937.
3 6 maj 1937.
4 8 maj 1937.
5 maj 1937.
6 Se t ex Manchester Guardian, 5 maj 1937; New York Times, 8 maj 1937; L'Osservatore Romano, 6 maj 1937;
Le Temps, 6 maj 1937; The Times (London), 5 maj 1937.
7 11 maj 1937.
8 6 maj 1937.
9 7 maj 1937.
10 IV Internacional (Mexico City), juni 1937.
11 Le Temps, 8 maj 1937. För den kompletta texten på spanska, enligt ambassadör Luis Araquistáins utkast, se
Araquistáin Papers, Leg. 73-19; också Leg. 73/20A för Araquistáins svar på en protest i den anarkosyndikalistiska
dagstidningen Solidaridad Obrera med titeln ”La Embajada española en Paris contra Nosotros.”
12 11 maj 1937.