SOU - Regeringen

Bilaga 6 SOU 2004:43nad) och (konst)hantverk, där cirka 85 procent av eleverna utgörsav flickor. Programmet för barn- och fritidsutbildning och det estetiskaprogrammet har också en tydlig kvinnlig dominans. Bland destudieförberedande programmen är både naturvetenskap/teknikoch samhällsvetenskap/humaniora delade ungefär 60/40, det förramed manlig och det senare med kvinnlig dominans.Vad som är intressant är nu att studera förändringarna underperioden. Dessa är inte många. Tre tydliga trender framträder dock:(i) flickorna tar alltmer över naturbruks-, livsmedel- samt handels/adminstrationsprogrammen.(ii) Mediaprogrammet blir förstallt mer könsneutralt för att vid periodens slut återigen bli enförhållandevis kvinnlig studieinriktning. En anmärkningsvärd och(skulle många säga) oroande förändring är att (iii) flickornas andel(och antal) på det naturvetenskapliga programmet sjönk år 2001för att sedan stanna på denna lägre nivå. Detta sammanfaller i tidmed splittringen (tillbaka) i en teknisk och en naturvetenskapliginriktning, av vilka mycket få flickor väljer den förra. Överlag ökarkönssegregeringen, men inte med särskilt mycket. Det finns nästaninga exempel på situationer där den minskar (fordon, men där ärandelen flickor mycket liten; samt möjligen barn- och fritid). Eftersomde flesta förändringar under perioden antingen är begränsadeeller berör ganska små program är den totala förändringen i könssegregeringinte särskilt stor, men heller inte försumbar. 7HögskolevaletOm vi så går vidare till högskoleutbildningarna kan vi först konstateraatt de elever som i högst grad valt könsspecifika utbildningar– fr.a. pojkar på tekniska yrkesprogram – redan har försvunnitur utbildningssystemet. Det kan alltså vara så att de som är mestkonventionella i sina yrkesaspirationer redan tidigt väljer att gå ut iarbetslivet, men det kan också finnas andra förklaringar till detta. 8 Ivilket fall tycks könssegregeringen i valet till högskoleutbildningvara mindre stark än den till gymnasieutbildning (jfr. Figur 1). Detverifieras också av Figur 4 som visar andel studenter inom olika7Om vi beräknar ett totalt segregeringsmått, här ”dissimilarity index”, som är ett mått påhur många flickor och pojkar som skulle behöva ”byta plats” med varandra för att uppnå enkönsjämn fördelning (där max-värdet blir 50 procent), blir detta 18,5 procent år 1994/95respektive 20,4 procent år 2002/03.8Det som talar för detta är också att de som lämnar skolan innan gymnasiet uppvisar enkönssegregerad yrkesstruktur som mycket liknar dem som går yrkesutbildning på gymnasiet(SCB 1991).346