SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 3Med undantag för den tidigare refererade sjuksköterskedebatten,tycks inte yrkesbeteckningars referens till kön ha varit föremål förstörre debatter. Denna livliga debatt avsåg paradoxalt nog osynliggörandetav männen genom användandet av en feminin yrkesbeteckningför båda könen. Som redan påpekats har också svenskaspråkvårdare i viss mån gjutit olja på debattens vågor genom attförorda manliga yrkesbeteckningar, som anses vara könsneutrala,för båda könen, eller genom att förhålla sig neutrala i frågan.I den mån det förekommit någon debatt om sexistiskt språkbruki svenskan så har diskussionen gällt den generaliserande användningenav det maskulina pronomenet han. Debatten resulterade iflera alternativa könsneutrala förslag där dubbleringen av pronomenhar fått mest genomslag: han/hon resp. han eller hon. 15Åtgärder i anledning av sexistiskt språkbruk har dock nyligenaktualiserats i den offentliga utredningen Mål i mun − Förslag tillhandlingsprogram för svenska språket, som framlades år 2002. I programmetföreslås att insatser ska göras för att motverka språkbruksom osynliggör kvinnor (SOU 2002:27, s. 326). Det ges här ingauttryckliga rekommendationer om hur man ska hantera yrkesbeteckningar,utan här konstateras endast att man numera försökeranvända könsneutrala uttryck (SOU 2002:27, s. 321). I förtydligandetav förslaget framgår att språkvårdande insatser bör göras inommyndighetsspråkvården. Där föreslås också att språkliga aspekterbör tas med i jämställdhetsarbete, t.ex. i arbetsgivarnas jämställdhetsplaner(2002:27, s. 327).3.1 Varför så tyst debatt i Sverige?Hur kan man då förklara att den svenska debatten om sexistisktspråkbruk inte blivit mer omfattande? I jämförelse med engelskaoch tyska debatter och deras resultat har svensk språkvård mycketlitet att presentera. Exempelvis finns inga handböcker eller riktlinjerför icke-sexistiskt språkbruk i Sverige, medan det finns enuppsjö av böcker på tysk- och engelskspråkigt område(Hornscheidt 1998:106f.). 16 Avsaknaden av debatt kan knappastges en inomspråklig förklaring, dvs. att skillnader mellan de tre15För alternativa förslag till den generaliserande användningen av han, se Dahlstedt1967:111, Molde 1976, Widmark 1979; Teleman 1995. Pronomenanvändning i författningsspråkhar diskuterats av Molde 1976 och Landqvist 2001.16För en jämförelse mellan tyska och svenska språkplaneringsstrategier avseende sexistisktspråkbruk se Hornscheidt 1998.273