SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 1frågor som rör jämställdhet centralt placerade på sin dagordning.Fackföreningarnas överlevnad beror på förmågan att rekryteramarginaliserade grupper som en gång i tiden var utestängda, tillexempel kvinnor, och av det skälet har facket varit tvunget attkomma fram till en formulering av ”kvinnors intressen” och föraupp dem på sin agenda. Medan kollektiva förhandlingar i detförflutna har bidragit till att bevara för kvinnor ogynnsamma förhållanden,så har rörelsen genom växande kvinnorepresentationpotentialen att erbjuda en ”röst” via vilken kvinnor kan utmanasegregeringen eller åtminstone de nackdelar den har fört med sig(Rubery & Fagan 1995b). Kvinnorna är fortfarande underrepresenteradebåde som medlemmar och som aktivister i fackföreningarna,men de gör inbrytningar i rörelsen genom att utmana maskulinastrukturer och kulturer och får sakta tillgång till de beslutsfattandearenorna. Färska studier har visat att initiativ för att öka kvinnorepresentationenofta bidrar till att kvinnor med högre utbildningsom arbetar i den offentliga sektorn får bättre självförtroende ochmer erfarenhet (Munro 2001). Ska könssegregeringens grövreojämlikheter kunna nötas bort är det viktigt att handlingsprogrammenför desegregering inte bara koncentrerar sig på de”glastak” som kvinnor vill spränga utan också på de ”ogästvänligagolv” där kvinnor faktiskt befinner sig.5 Att motverka segregeringen; verktyg för att möta nyautmaningarI diskussionen ovan om organisatorisk förändring ifrågasatte vi attdet finns strategier för lika villkor som är adekvata för syftet attbekämpa ogenomskinliga och diskriminerande praktiker i den nyatypen av organisationer. Det är i synnerhet det individualiseradeanställningsförhållandet som gör att procedurer grundade påkollektiva strukturer blir otillräckliga. I Storbritannien skulle mankunna hävda att organisationerna har svarat på detta genom attskifta från en procedurgrundad infallsvinkel på lika villkor, vilkenfäster uppmärksamheten på att en grupp är eftersatt i jämförelsemed en annan, till åtgärder inriktade på att ”hantera mångfald”.Dessa har i teorin en radikal potential eftersom de är baserade påerkännandet att alla anställda är olika och har någonting att kommamed. Därför är det möjligt att utmana kulturer och uppfattningargenom att sätta värde på alla individuella anställda, vilket innebär221