SOU - Regeringen

Bilaga 7 SOU 2004:43• Lärarna var djupt engagerade i utvecklingsarbetet. Lärare ochhandledare såg deltagandet i projektet som en utmaning, likagivande som forskningsarbetet.De två datateknikprogrammen som inte lyckades bredda sin rekryteringvar båda stora och expanderande program (>100 studenter).Det säger sig självt att det är mycket svårare att skapa en välfungerandesocial miljö om studentgruppen är stor och om det är mångalärare som ska samordna sina insatser inom programmet. Depedagogiska förändringarna i dessa program var också mer modestaoch det krävdes inte av lärarna som deltog i arbetet att de skulleanpassa sig till någon gemensam ideologi, t.ex. att de skulle införasamarbetsinriktade arbetsformer. På datateknikutbildningen vidChalmers omfattade förnyelsen främst det första utbildningsåret:flera av studenterna som intervjuades beskrev det andra studieåretsom en övergång från ”D++ till D--” eller ”tillbaka till ordningen”(Wistedt 2001, s. 86−87).Kvinnliga studerande – kvinnliga rollmodellerInom många av projekten påbörjades emellertid en utveckling moten mer jämställd utbildningsmiljö, om vi med en sådan miljö menaren utbildning där de ansvariga problematiserar och synliggör studentersolika erfarenheter vid planeringen av innehåll i och uppläggningav undervisningen och där studenter ges möjlighet attinteragera med varandra och med sina lärare i en samverkan somkarakteriseras av respektfulla attityder oberoende av kön, ålder ellersocial bakgrund (jfr. Salminen-Karlsson 1999, s. 217; Bondestam2003, s. 17−21). Flera av programmen lyckades rekrytera mångakvinnor, och de lockade också många kvinnliga lärare till projekten.Linköpingsprojektet, det enda av datateknikprojekten som åtminstoneinledningsvis rekryterade många kvinnor, genomfördes enmedveten könspolitik vid anställningen av lärare − varannan damernas(Wistedt 1996, s. 46−47). Flera av programmen lyckade ocksårekrytera kvinnor till fortsatta studier på doktorandnivå inom fysikoch matematik, kvinnor som i framtiden kan bli rollmodeller förnya kvinnliga studerande (Wistedt 2001, s. 75−78). I intervjuernamed lärare och studenter framhöll många betydelsen av sådanarollmodeller (a.a. s. 92−97). Även om förklaringarna till varförkvinnor inte söker sig till mansdominerade utbildningar var många382