SOU - Regeringen

Bilaga 1 SOU 2004:43Dessa nya kriterier för framgång kan innebära att det faktum attkvinnor blir allt bättre utbildade kanske inte är tillräckligt för attbryta ner könssegregeringen. Det är uppenbart att kvinnor haranvänt högskole- och forskarutbildning för att backa upp sinaanspråk på chefsbefattningar och tjänster som kräver akademiskutbildning i administrativa strukturer och för att etablera nischergrundade på specialkunskaper i yrken som till exempel läkaryrket.Dessa positioner har kanske inte medfört någon större institutionellmakt, och eftersom det ofta handlar om den offentligasektorn är lönenivåerna inte så höga; ändå markerar de en tendenstill nedbrytning av den vertikala segregeringen.Men i den tilltagande konkurrensen om toppjobben tycks detsom om formella meriter inte längre är det enda som bestämmereventuell framgång. I ett sammanhang där arbetsgivare har en betydligtstörre pool av examinerade sökande att välja bland kan deockså ha andra urvalskriterier, exempelvis spetsbetyg och vid vilketprestigeuniversitet de erhållits (Brown 1994). Till detta kommerkravet på de sökande att uppvisa ”karismatiska egenskaper” somkretsar kring självförtroende, tävlingsinriktning och kontakter —kriterier som kvinnornas utbildningsmeriter aldrig kommer attkunna uppfylla (Halford & Savage 1997). Studier av den roll det”kulturella kapitalet” spelar är avgörande om vi ska kunna förståkönssegregeringsprocesserna och hur vissa kvinnor med en visssocial bakgrund klarar sig medan andra inte gör det i dessa nyaorganisatoriska sammanhang som förutsätter självförtroende ochkontakter. Uppmärksamheten fästs här på den allt starkare polariseringenmellan kvinnor i vissa länder; ska vi kunna skapa en teoriom de föränderliga mönstren av könssegregering och ojämlikhetmellan könen måste vi undersöka sambanden mellan klass- ochkönsklyftor.Lågutbildad och lågavlönadDessa samband framträder än tydligare när man fokuserar på hurde nya organisatoriska processerna påverkar grupper av lågavlönadeoch lågutbildade arbetare. Det nya flexibla arbetslivet med sinaavbrutna karriärer har framställts som ett anpassning till kvinnorsannorlunda arbetsmönster, men i realiteten har kvinnor som följtdessa mönster ofta gjort det i brist på alternativ snarare än av frivilja (Crompton 1999). Tendensen mot flexibilisering kan kanske210