SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 7ytterst utsatt position med 15 respektive 11 studenter, alltför få föratt garantera programmen överlevnad. DTI-programmet i Luleåsom hade en mycket god rekrytering fram till år 1999 hadenollintag år 2002. Andelen kvinnliga studerande har också minskatöverlag, även om de utbildningar som lyckades med rekryteringssatsningenfortfarande ligger runt eller klart över medeltalen förriket i övrigt. Men ändå, det ligger nära till hands att sucka ochkonstatera att regeringssatsningen på något sätt tycks ha runnit ut isanden. Är det en rimlig slutsats eller finns det något vi kan bäramed oss från satsningen som kan komma till nytta i det fortsattajämställdhetsarbetet?Vad kan vi lära av satsningen?Det tar tid att uppnå jämställdhetAtt skapa jämställdhet inom utbildningar där män under lång tidformat de vetenskapliga och pedagogiska villkoren är en processsom kräver uthållighet och medvetenhet om de strukturer somskapar och bevarar ojämlikheter i forsknings- och studievillkor.Det finns institutionsmiljöer som aktivt motverkar en ökad medvetenhetom genusfrågor, där t.ex. kränkande bemötande och osynliggörandeav kvinnor förekommer. Det är inte sådana miljöer somfrämst angår oss här. Snarare kan regeringssatsningen ses som ettinitiativ riktat mot ett mera passivt motstånd mot ökad jämställdhet,en passivitet som kan ta sig uttryck i brist på ifrågasättandeav den rådande institutionskulturen, där genusfrågor geslåg prioritet (jfr. Bondestam 2003, s. 23). Inom satsningen kundeen sådan brist på ifrågasättande ta sig uttryck i sätt att resonera ombetydelsen av jämställdhet: Argumentet ”Vad är bra för kvinnor?”formulerades inte så sällan om till ”Vad är kvinnor braför?”(Wistedt 2001, s. 35). Omformulerad handlar frågan om hurett tillskott av kvinnor kan berika en manliga utbildningsmiljösnarare än om hur kvinnor kan beredas plats inom utbildningen påsamma villkor och med samma rätt som män.En lärdom vi kan dra av satsningen är att det tar tid att förändraattityder till jämställdhet och att nå ökad medvetenhet om genusfrågor.Smärre revideringar av existerande program synes intetillräckliga för att förändra etablerade och djupt förankrade utbildningsstrukturer(a.a. s. 88). Snarare krävs genomgripande föränd-387