SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 7små, vilket betyder att vi har haft många möjligheter att prata med våralärare. Man får en bild av vad dom gör, och då inser man att dom inteär så smarta att man inte vågar fråga dom om saker. Dom är vanligamänniskor, precis som vi.(Kvinnlig studerande, Naturvetenskaplig problemlösning, Göteborgsuniversitet)I det sammanhanget kan nämnas ett program som sökte medel urregeringssatsningen men som inte beviljades anslag, det s.k. DTIprogrammet(Data-Teknisk Ingång för kvinnor) vid Luleå TekniskaUniversitet (Wistedt 2000). Projektet fick inga medel, möjligenför att man framförde det politiskt något inkorrekta förslagetom en utbildning för enbart kvinnor, därtill för kvinnor som alla vars.k. ”omsadlare”. Man slog ihop basåret med det första året påcivilingenjörsutbildningen i datateknik till en tvåårig ingång tilldatatekniken till vilken man årligen antog 30 kvinnor. Vid förstaanblicken kunde projektet tolkas som ett försök att förberedakvinnorna för den mansdominerad utbildningen, att forma dem såatt de senare kunde passas in i den manliga miljön. Emellertid blevresultatet ett annat. De två inledande åren fungerade dels som enprövotid för studenter som aldrig tidigare hade ägnat sig åt dataområdet.Vissa av dem upptäckte att datateknik passade demmindre väl och dessa valde senare andra utbildningar, många dockmed teknisk inriktning. Vissa valde att fortsätta på den kortareingenjörsutbildningen, också den i stort behov av kvinnligt tillskott.Ungefär en tredjedel gick emellertid vidare till andra året påcivilingenjörsprogrammet i datateknik och höjde därmed andelenkvinnliga studerande på utbildningen från 8 till 21 procent. DTIarnahade dessutom utvecklat en säkerhet inom området och enintern kultur som i flera avseenden avvek från den manliga kulturenpå datateknikprogrammet (se a.a. s. 28−43). DTI-satsningen visadesig alltså vara en mera radikal lösning av rekryteringsproblemet änflera av de satsningar som fick medel ur regeringssatsningen.Att skapa alternativ till den mansdominerade utbildningskulturenpå datateknikprogrammen är dock ingen enkel sak (jfr.Samlinen-Karlsson 1999, s. 238). Utvärderingen av regeringssatsningenvisade att försöken att revidera redan etablerade programlyckades mindre väl än ansatserna att skapa nya utbildningar, ettresultat som också står i överensstämmelse med andra forskaresslutsatser (Nissen 1998, Seymour & Hewitt 1997, s. 8). Eftersomdessa utbildningar var helt nya, ännu inte beslagtagna av någon385