SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 2Trots att ovanstående kritik av Esping Andersens typologi imånga fall är rättmätig så betyder det inte att en typologi somskapats för att beskriva kvinnors situation i välfärdsstaten måste sehelt annorlunda ut. 6 Vissa faktorer av betydelse för välfärdsstatensuppbyggnad såsom kyrkans roll i relation till starka socialdemokratiskapartier är en historiskt viktig skiljelinje som accepteras avde flesta forskarna inom detta område. Kyrkan har historiskt varitmest intresserad av rättigheter som i första hand stödjer familjen.Socialdemokratiska partier har istället strävat efter universellarättigheter riktade främst till individen. Denna historiskt viktigaskiljelinje är av stor betydelse för skillnader mellan länder i kvinnorsarbetskraftsdeltagande, eftersom den innefattar sociala rättighetersom inverkar på kvinnors ekonomiska beroende av familjen.Esping-Andersen hävdar dessutom att var och en av hans välfärdsstatstyperär associerade med ett specifikt arbetsmarknadsbeteendeför kvinnor. Den kvinnliga förvärvsfrekvensen förväntas därförskilja sig mellan olika regimtyper, högt deltagande i de socialdemokratiskavälfärdsstaterna, moderat deltagande i de liberala, ochlågt deltagande i de konservativ-korporativistiska. Denna typologiär därför, trots kritiken, användbar här som en guide till tankar omvariation i välfärdstatens uppbyggnad mellan länder, vilket i sin turockså inverkar på kvinnors arbetsmarknadsbeteende (jfr. Bianchi,Casper & Peltola 1996).I det följande fokuseras tre överlappande faktorer som i varierandegrad är relaterade till välfärdsstatens uppbyggnad, men samtidigtpotentiellt viktiga för att förstå variation mellan länder inivån av yrkessegregering efter kön; de är arbetsmarknadsdeltagande,arbetstid och servicesektorns storlek. Syftet är att identifieramöjliga länkar mellan en förväntad variation mellan länder iyrkessegregering efter kön och välfärdsstatens uppbyggnad.6Det är viktigt att notera att Esping-Andersen (1999) håller med om mycket av den feministiskakritiken. Han har därför i en senare bok återanalyserat sina tre välfärdsstatsregimerur ett defamiliseringsperspektiv. Hans slutsats tycks ändå vara att de tre välfärsmodellerna ärtämligen giltiga även ur ett defamiliseringsperspektiv. De nordiska länder som tillhör densocialdemokratiska modellen är till exempel klart mest defamiliserade, och den konservativamodellen som utgörs av centraleuropa är den mest familjecentrerade av de tre modellerna.Den enda revideringen av de tre modellerna berör den senaste. E-A definierar en skiljelinjemellan södra och norra kontinentaleuropa. Södra europa t.ex. Spanien och Italien är mycketmer familjecentrerade än den norra delen t.ex. Nederländerna och Tyskland (Esping-Andersen 1999).235