SOU - Regeringen

SOU 2004:43 Bilaga 2samhällspolitiska debatten framställs som ett land som kännetecknasav en i internationell jämförelse extremt könssegregeradarbetsmarknad.Inledningsvis diskuteras sambandet mellan välfärdsstatens uppbyggnadoch förväntade mönster i kvinnors arbetsmarknadsbeteende.Syftet är att etablera en länk mellan förväntade nivåer avyrkessegregering efter kön och skillnader mellan ländernas välfärdsstatsuppbyggnad.Variation i yrkessegregering efter kön mellan länderVälfärdsstatens uppbyggnadInledningsvis antogs att variationen i nivån av yrkessegregeringefter kön mellan länder åtminstone indirekt kan vara relaterad tillvariationer mellan länders välfärdstatsuppbyggnad. Innan vi analyserarhuruvida ett sådant samband verkligen föreligger måstenågot sägas om den gren av välfärdsstatsforskningen som fokuserarskillnader i uppbyggnaden av välfärdssystem. Många forskare inomdetta område hävdar att välfärdsstater bör bedömas utifrån socialarättigheter snarare än sociala utgifter (t.ex. Esping-Andersen 1990;Korpi & Palme 1998). Den mest inflytelserika välfärdsstatstypologinunder 1990-talet är Esping-Andersens empiriskt grundadeklassificering av industriella länder i tre idealtyper av så kalladevälfärdsstatsregimer − den socialdemokratiska (främst de nordiskaländerna), den konservativ-korporativistiska (dominerad av dekontinentaleuropeiska länderna), och den liberala (främst de anglosaxiskaländerna). Gemensamt för varje regimtyp är ett system avlikartad socialpolitik, och därmed ett motsvarande mönster avsocio-ekonomiska utfall och anställningsmönster. Ett nyckelbegreppi denna teori är graden av decommodification i en givenvälfärdsstat, det vill säga i vilken utsträckning socialförsäkringarnareducerar individens eller hushållets beroende av marknaden. Begreppetbygger på antagandet att arbete är en vara i ett kapitalistisktsamhälle, och att löntagare måste sälja denna vara för att försörjasig.Traditionell välfärdsstatsforskning i allmänhet och Esping-Andersen i synnerhet har dock kritiserats för att negligera kvinnorssociala rättigheter som medborgare (O’Connor 1993; Orloff 1993;Bussemaker & van Kirsbergen 1994; Sainsbury 1996), och för att233