Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
cosΘ =<br />
gp(X, Y )<br />
gp(X, X)gp(Y ; Y ) ↦→<br />
e 2σ gp(X, Y )<br />
e 2σ gp(X, X)e 2σ gp(Y ; Y ) =<br />
=<br />
gp(X, Y )<br />
= cosΘ (7.25)<br />
gp(X, X)gp(Y ; Y )<br />
Bevarandet av vinklar gäller dock bara lokalt eftersom en rak linje i<br />
<strong>allmän</strong>het inte kommer att avbildas på en rak linje. Konforma avbildningar<br />
skiljer sig alltså ganska mycket från vad vi vanligtvis menar med ’lika så när<br />
som på en skalfaktor’. De konforma avbildningarna på en mångfald M bildar<br />
en grupp med avseende på sammansättning vilken kallas Conf(M). Två<br />
metriker som relateras med skalfaktorn e 2σ sägs vara konformt relaterade,<br />
vilket är en ekvivalensrelation vars ekvivalensklasser kallas den konforma<br />
strukturen på M. Själva avbildningen g → e 2σ g kallas en Weylskalning<br />
<strong>och</strong> även dessa bildar en grupp, kallad W eyl(M). Det finns ytterligare ett<br />
begrepp som behöver nämnas. Om en mångfald M i varje punkt p har en<br />
karta sådan att gµν = e 2σ δµν så kallas den konformt plan.<br />
Exempel på konforma avbildningar<br />
Exempel 7.5 (Analytiska funktioner). Vi visar här att alla analytiska funktioner<br />
med derivata skild från noll är konforma avbildningar. Vi tar en analytisk<br />
funktion f : C → C. Vi definierar en funktion ˆ f : R 2 → R 2 enligt:<br />
ˆf(x1, x2) = ˆ f(ℜf(x1 + ix2), ℑf(x1 + ix2)) = ˆ f(u(x1, x2), v(x1, x2)) (7.26)<br />
Jacobimatrisen av denna funktion är<br />
J =<br />
∂u<br />
∂x1<br />
∂v<br />
∂x1<br />
∂u<br />
∂x2<br />
∂v<br />
∂x2<br />
<br />
(7.27)<br />
Men eftersom f är analytisk kan vi skriva om detta med Cauchy-Riemanns<br />
, <strong>och</strong> får då:<br />
ekvationer, ∂u<br />
∂x<br />
∂v = ∂y , ∂u<br />
∂y<br />
= − ∂v<br />
∂x<br />
∂u<br />
∂x1 J =<br />
−<br />
∂u<br />
∂x2<br />
∂u<br />
∂x2<br />
∂u<br />
∂x1<br />
<br />
= [{ ∂u<br />
,<br />
∂x1<br />
∂u<br />
<br />
} = {r cos θ, r sin θ}] = r<br />
∂x2<br />
cos θ<br />
− sin θ<br />
sin θ<br />
<br />
cos θ<br />
(7.28)<br />
Jacobimatrisen är en ortogonal matris, nu tittar vi på hur två korsande kurvor<br />
transformeras under avbildningen. Låt γ1(t) = (u1(t), v1(t)) <strong>och</strong> γ2(t) =<br />
(u2(t), v2(t)) vara glatta kurvor <strong>och</strong> γ1(0) = γ2(0) = z, där z ∈ C är en<br />
godtycklig punkt. Vi stoppar in dessa kurvor i ˆ f <strong>och</strong> deriverar med avseende<br />
på t.<br />
⎧⎪<br />
∂<br />
⎨ ∂t<br />
⎪⎩<br />
ˆ f(γ1)|t=0 = J(γ1(0)) ∂γ1<br />
∂t (0) = J(x1,<br />
∂u1<br />
x2) ∂t<br />
∂v1<br />
∂dt<br />
∂<br />
∂t<br />
<br />
ˆ f(γ2)|t=0 = J(γ2(0)) ∂γ2<br />
∂t (0) = J(x1,<br />
∂u2<br />
x2)<br />
(7.29)<br />
123<br />
∂t<br />
∂v2<br />
∂dt