Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
5.3.2 Geometrisk tolkning av Liederivatan<br />
I en mångfald som är ett euklidiskt rum kan man flytta en vektor längs en<br />
godtycklig linje utan att vektorn <strong>för</strong>ändras, vilket bland annat beror på att<br />
vi kan ha samma basvektorer, det vill säga samma koordinatsystem över<br />
hela rummet. Detta är något som vi sett ej fungerar <strong>för</strong> en generell mångfald.<br />
Vi är istället tvungna att arbeta med lokala koordinatsystem på varje<br />
karta (Ui, ϕi) vilket ju vidare betyder att basvektorernas riktning <strong>för</strong>ändras<br />
från punkt till punkt på mångfalden. Det vi vill undersöka är något som<br />
är analogt med en <strong>för</strong>flyttning enligt ett paralellogram enligt den vanliga<br />
vektoralgebran.<br />
Om vi har två vektorfält definierade på M är det naturligt att röra sig utmed<br />
de linjer som integralkurvorna bildar, dvs utmed vektorfältets riktningar. Det<br />
gäller alltså att undersöka vad som händer i en motsvarighet till parallellogram<br />
då vi rör oss längs med dessa vektorfält. Vi ut<strong>för</strong> en parallell<strong>för</strong>flyttning<br />
längs integralkurvorna:<br />
Vi börjar i en punkt 0 <strong>och</strong> jäm<strong>för</strong> två vägar: <strong>för</strong>st rör vi oss längs med vektorfältet<br />
˜ X till punkten 1. Vägen som har <strong>för</strong>flyttats betecknar vi ɛ ˜ X. Nu<br />
<strong>för</strong>flyttas vi vidare till punkten 2 av vektorfältet ˜ Y <strong>och</strong> denna väg betecknar<br />
vi med δ ˜ Y . Nu gör vi hela <strong>för</strong>flyttningen fast i omvänd ordning: Först<br />
låter vi vektorfältet ˜ Y <strong>för</strong>flytta oss till en punkt 3 via vägen δ ′ ˜ Y <strong>för</strong> att<br />
sedan transporteras av ˜ X till 4 längs vägen ɛ ′ ˜ X. Som vi ser i figur 5.14<br />
sluts inte detta ”parallellogram”. Detta beror, som tidigare nämnts, på att<br />
basvektorerna <strong>för</strong>ändras då vi <strong>för</strong>flyttar oss på mångfalden.<br />
För att få lite enklare beteckningar på detta skriver vi en kort repetition<br />
av tidigare stycken:<br />
Vi har då i en omgivning till <br />
f : R n → R m , fdifferentierbar (5.83)<br />
f( + ɛ) f() + ɛDf() · (5.84)<br />
där Df() · är riktningsderivatan <strong>för</strong> = x 1 1 + ... + x n n <strong>och</strong> f() på<br />
komponentform:<br />
f ν () ≡ f 1 ()νf m () (5.85)<br />
Detta blir helt analogt på till exempel vektorfältet ˜ Y (0) längs vektorn<br />
˜X(0) = ˜ X 1 1 + ... + ˜ X n n som alltså bestäms av ˜ X(). Vi har<br />
˜Y (0 + ɛ ˜ X(0)) ˜ Y (0) + ɛD ˜ Y (0) · ˜ X(0) <strong>och</strong> helt analogt (5.86)<br />
˜X(0 + δ ˜ Y (0)) ˜ X(0) + δD ˜ X(0) · ˜ Y (0) (5.87)<br />
62