Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Där f : ¯σr → M är glatt <strong>och</strong> sådan att sr = f(¯σr). Eftersom f ∗ω är en rform<br />
i Rr är högersidan återigen vanlig flerdimensionell integration. Hur kan<br />
vi gå tillväga <strong>för</strong> att lösa integration över kedjor? Om vi drar oss till minnet<br />
att en kedja är en formell summa (med reella koefficienter) av simplex, <strong>och</strong><br />
sedan utnyttjar vår definition av integral över simplex ovan, kan vi definiera<br />
integralen över en <strong>allmän</strong> r-kedja. Denna blir då den formella summan av<br />
integralerna över simplexen:<br />
<br />
ω = <br />
<br />
ω ,där cr = <br />
cr<br />
6.1.1 Stokes sats<br />
i<br />
ai<br />
sr,i<br />
Nu är vi redo att formulera en känd integralsats<br />
i<br />
aisr,i<br />
Sats 6.1 (Stokes sats). Sätt ω ∈ Ωr−1 (M) <strong>och</strong> c ∈ Cr(M). Då gäller:<br />
<br />
d ω = ω<br />
c<br />
Låt oss <strong>för</strong>klara några typiska bevisidéer <strong>för</strong> Stokes sats. 3 . Eftersom c<br />
är en linjärkombination av simplex räcker det med att visa satsen <strong>för</strong> endast<br />
ett simplex. Ett annat sätt att gå till väga i bevisgången är att utnyttja<br />
en orienterad uppdelning av mångfalden, vilket innebär att kurvor som är<br />
parallella men har olika orientering kommer att ta ut varandra <strong>och</strong> slutligen<br />
återstår endast randen.<br />
Från envariabelanalys har vi att integralen över en funktion f på ett intervall<br />
[a, b] kan beräknas genom primitiva funktionen F genom F (b)−F (a).<br />
Lägg märke till att {a} ∪ {b} är randen till intervallet [a, b] <strong>och</strong> observera att<br />
ω är en generalisering av primitiv funktion till d ω. Stokes sats på mångfalder<br />
är alltså helt analog den vi känner igen från analysen. Notera att vi utgår<br />
från att vi har en (r-1)-form <strong>och</strong> skapar sedan en r-form genom den externa<br />
derivatan. Det är inte säkert att en form alltid kan skrivas som derivatan av<br />
en annan form. Vi skall nu härleda vektorfältens Stokes <strong>och</strong> Gauss sats:<br />
Sats 6.2. Stokes sats <strong>och</strong> Gauss sats som vi känner igen dem från vektorfälten:<br />
• Stokes vektorfältssats: <br />
<br />
γ ∇ × Fdγ = ∂γ F · dr<br />
• Gauss sats: <br />
<br />
(∇ · F)dV = (F · n)dS, med ∂V = S<br />
V<br />
S<br />
Både Gauss sats <strong>och</strong> det som här kallas Stokes vektorfältssats är alltså<br />
specialfall av Stokes sats (6.1). Sammanfattningsvis är alltså denna sats en<br />
viktig <strong>och</strong> kraftfull sats.<br />
3 För formellt bevis, se s. 228 i Nakahara [1]<br />
96<br />
∂c