13.05.2013 Views

Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...

Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...

Topologi och geometri för allmän relativitetsteori - Chalmers ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Där f : ¯σr → M är glatt <strong>och</strong> sådan att sr = f(¯σr). Eftersom f ∗ω är en rform<br />

i Rr är högersidan återigen vanlig flerdimensionell integration. Hur kan<br />

vi gå tillväga <strong>för</strong> att lösa integration över kedjor? Om vi drar oss till minnet<br />

att en kedja är en formell summa (med reella koefficienter) av simplex, <strong>och</strong><br />

sedan utnyttjar vår definition av integral över simplex ovan, kan vi definiera<br />

integralen över en <strong>allmän</strong> r-kedja. Denna blir då den formella summan av<br />

integralerna över simplexen:<br />

<br />

ω = <br />

<br />

ω ,där cr = <br />

cr<br />

6.1.1 Stokes sats<br />

i<br />

ai<br />

sr,i<br />

Nu är vi redo att formulera en känd integralsats<br />

i<br />

aisr,i<br />

Sats 6.1 (Stokes sats). Sätt ω ∈ Ωr−1 (M) <strong>och</strong> c ∈ Cr(M). Då gäller:<br />

<br />

d ω = ω<br />

c<br />

Låt oss <strong>för</strong>klara några typiska bevisidéer <strong>för</strong> Stokes sats. 3 . Eftersom c<br />

är en linjärkombination av simplex räcker det med att visa satsen <strong>för</strong> endast<br />

ett simplex. Ett annat sätt att gå till väga i bevisgången är att utnyttja<br />

en orienterad uppdelning av mångfalden, vilket innebär att kurvor som är<br />

parallella men har olika orientering kommer att ta ut varandra <strong>och</strong> slutligen<br />

återstår endast randen.<br />

Från envariabelanalys har vi att integralen över en funktion f på ett intervall<br />

[a, b] kan beräknas genom primitiva funktionen F genom F (b)−F (a).<br />

Lägg märke till att {a} ∪ {b} är randen till intervallet [a, b] <strong>och</strong> observera att<br />

ω är en generalisering av primitiv funktion till d ω. Stokes sats på mångfalder<br />

är alltså helt analog den vi känner igen från analysen. Notera att vi utgår<br />

från att vi har en (r-1)-form <strong>och</strong> skapar sedan en r-form genom den externa<br />

derivatan. Det är inte säkert att en form alltid kan skrivas som derivatan av<br />

en annan form. Vi skall nu härleda vektorfältens Stokes <strong>och</strong> Gauss sats:<br />

Sats 6.2. Stokes sats <strong>och</strong> Gauss sats som vi känner igen dem från vektorfälten:<br />

• Stokes vektorfältssats: <br />

<br />

γ ∇ × Fdγ = ∂γ F · dr<br />

• Gauss sats: <br />

<br />

(∇ · F)dV = (F · n)dS, med ∂V = S<br />

V<br />

S<br />

Både Gauss sats <strong>och</strong> det som här kallas Stokes vektorfältssats är alltså<br />

specialfall av Stokes sats (6.1). Sammanfattningsvis är alltså denna sats en<br />

viktig <strong>och</strong> kraftfull sats.<br />

3 För formellt bevis, se s. 228 i Nakahara [1]<br />

96<br />

∂c

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!