Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren
Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren
Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
konkurrens förvisso nått längre än i Sverige, till exempel Tyskland och England (SJ hade<br />
1993 fortfarande ensamrätt till större delen av trafiken på stombanorna i Sverige).<br />
Som en summering vill jag alltså starkt betona vikten av telesystemets homogena kultur<br />
som orsak till varför <strong>inte</strong> <strong>Telias</strong> <strong>nätverksamhet</strong> <strong>avskiljdes</strong>. Men naturligtvis ska <strong>inte</strong><br />
betydelsen av ”sakargumenten” underskattas. Bland dem framstod förmodligen den<br />
förväntat ökade tekniska samverkan mellan nät och flöde (tjänster) som särskilt<br />
betydelsefull. Ett organisatoriskt separerande av <strong>Telias</strong> <strong>nätverksamhet</strong> bedömdes försvåra<br />
möjligheten för konsumenterna att dra nytta av en sådan teknisk utveckling. Ett argument<br />
som dock hade sin rot i systemtransformationens konsekvenser, och betydelsen av den<br />
homogena kulturen; se nedan)<br />
Förmodligen var också en förväntad osäkerhet viktig. Som generaldirektören Hagström<br />
uttryckte det i sitt brev till Trafikutskottet i april 1991:<br />
Reformen ”skulle kräva flera års omfattande utredningsarbete samt en mycket<br />
långdragen genomförandeprocess. Det är fråga om ett rörligt mål där förutsättningarna<br />
ständigt ändras vad gäller såväl teknik som marknad. Att till detta också lägga en<br />
mångårig osäkerhet beträffande grundläggande arbetsförutsättningar vore <strong>inte</strong> till gagn<br />
för någon på marknaden. Näringslivets konkurrenskraft skulle påverkas negativt jämfört<br />
med andra länder.” 294<br />
De dominerande systembyggarnas behov av att utöka omfattningen och<br />
differentieringen av teletjänster inuti näten och inuti organisationen -<br />
Intressant och avgörande kritiskt problem<br />
På grund av den homogena kulturen 1991-1992 kunde de dominerande systembyggarna<br />
alltså bibehålla makten över formulering och lösande av i stort sett alla kritiska tekniska,<br />
ekonomiska och politiska problem. Ett intressant och viktigt kritiskt problem för besluten<br />
att <strong>inte</strong> organisatoriskt separera Televerkets nät från flödet 1991 och 1992, var de<br />
dominerande systembyggarnas uttalade behov av att öka den tekniska <strong>inte</strong>grationen mellan<br />
nät och tjänster (öka den teknisk kopplingsgraden).<br />
Jag vill argumentera för att det kritiska problemet var en omformulering av den flaskhals<br />
som de systemtransformerande tekniska förändringarna medfört för Telia och andra länders<br />
före detta monopoloperatörer. De tekniska förändringarnas ekonomiska konsekvenser -<br />
behoven att effektivt kunna producera allt fler teletjänster och konkurrera med allt fler<br />
producenter - blev just en flaskhals. Angripandet av flaskhalsen, omformuleringen till ett<br />
kritiskt problem, innefattade alltså ökad teknisk <strong>inte</strong>gration mellan nät och tjänster i<br />
allmänhet, och utveckling mot så kallade <strong>inte</strong>lligenta nät i synnerhet. De dominerande<br />
systembyggarna bedömde att tjänsteförädlingen effektivast kunde vidareutvecklas och<br />
294 Televerket (910405), s. 5.<br />
101