Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

52
Under 1980-talet skulle permanent hyrd nätkapacitet också komma att behövas för att knyta
samman komponenter för teletjänster producerade av nya aktörer. Till exempel basstationer
för mobiltelefontjänster producerade av Comvik AB eller NordicTel AB, och
sammankoppling av noder i nya datakommunikationstjänster producerade av Comvik
Skyport AB eller statliga Swedish university network, Sunet (se vidare under rubriken De
nya producenterna av teletjänster längre fram).
Nämnas kan i sammanhanget också att Televerket 1991 introducerade en särskild tjänst för
(digitala) permanent uthyrda förbindelser (Digital X-Line). Under 1993 startades det så
kallade KNUT-projektet (Kostnadseffektiv Nätlösning för UThyrda förbindelser). Det
resulterade i ett separat nät, KNUT-nätet, som skulle hantera alla slags permanent uthyrda
förbindelser (utnyttjande förvisso samma transmissionsnät som övriga tjänster). I juni 1997
använde 29000 uthyrda förbindelser KNUT-nätet, och accessnoder fanns på 650 platser i
Sverige. 124
Svenska Kinnevikskoncernens Comvik AB kom mellan 1984 och 1993 att juridiskt driva
krav på kostnadsanpassning av priserna för permanent hyrd nätkapacitet (för en titt på
tidigare prisutveckling – se fotnot). 125
Svenska Comvik kämpade juridiskt för kostnadsanpassad prissättning av
permanent hyrd nätkapacitet under drygt åtta år (1984-1993)
Televerket höjde 1983 priserna för permanent uthyrd nätkapacitet. 126 Comvik AB - som
1984 hyrde kapacitet av Televerket för drygt nio miljoner kronor - anmälde den 30 oktober
1984 höjningen till Konkurensombudsmannen. Comvik menade att Televerket 1983 höjt
124 Johansson 1997. I nätet fanns rutiner för kontinuerlig bitfelsmätning och kvalitetsmätning för varje enskild förbindelse (som
kan övervakas även av kunder i realtid) och nätet övervakades kontinuerligt från en driftcentral i Göteborg. Tjänster som Telia
erbjöd och som använde KNUT-nätet: Telia Link X-Line (största tjänsten; erbjuder funktioner som punkt-till-punkt, multidrop,
broadcast, multiplexerad access, access FMX, talkomprimering, Customer View (kunden kan övervaka driftstatistik), variabel
bandbredd, Digitel 64, förlängda anknytningsledningar, Internetaccess och Unistream). Planer fanns 1997 att börja erbjuda
gränssnitt för ATM och Frame Relay (Källa: Johansson 1997)
125 En titt på den tidiga prisutvecklingen av hyrd nätkapacitet: 1952 var priset för en permanent hyrd riksförbindelse (telefon) 128
kronor per år och ledningskilometer (ingen inträdesavgift efter 1942). Priset för en hyrd telegrafförbindelse var samma år 36
kronor per år och ledningskilometer (plus verklig inkopplingskostnad; 1962 ersatt av en enhetlig inträdesavgift på 500 kronor. När
nybyggnad av telegrafledning krävdes fick dock hyrestagaren betala hela anläggningskostnaden). Priserna för de internationella
permanent hyrda telefonförbindelserna hade sedan 1930-talet formats av en rekommendation från CCIF. Priset relaterades till
priserna för kopplad trafik. Priset för brytpunkten 6000 minuter per månads kopplad trafik bedömdes som rimligt pris för
permanent hyrd kapacitet (80 samtalsperioder för full telefontaxa på samma sträcka, à tre minuter per dag, gånger 25 dagar=6000
minuter per månad). 1948 rekommenderade CCIT att priset för hyrda internationella telegrafförbindelser skulle vara hälften av
hyran av en motsvarande telefonförbindelse (på grund av lägre kapacitet än telefonförbindelse). Ändrades dock 1953 till priset för
6000 minuters kopplad telextrafik per månad.
1964 ändrades och sänktes de (av CCITT) rekommenderade priserna på internationella permanent hyrda (50 bauds-)
fjärrskriftsförbindelser till 40 % av motsvarande hyrd telefonförbindelse. Priserna för internordiskt hyrda telegrafförbindelser hade
redan 1956 sänkts med en tredjedel, och sänkts ytterligare 1962. Priserna för hyrda internordiska telefonförbindelser sänktes 1957
och 1962. 1962 hade också prissättningsprinciperna för internordiska förbindelser ändrats. Från de 6000 samtalsminuterna per
månad till ett fast hyresbelopp för terminalutrustningen (3000 guldfranc för telefon och 2000 guldfranc för telegraf) plus ett
fågelavståndsberoende hyresbelopp (48 guldfranc per kilometer för telefoni och 20 guldfranc per kilometer för telegrafi). 1962 var
priserna för hyrda internordiska förbindelser ungefär på samma nivå som priserna för inländska hyrda förbindelser. (Källa:
Heimbürger & Tahvanainen 1989, s. 367-379).