Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

158
Skärpt samtrafikreglering och större befogenheter för Post- och telestyrelsen bedömdes av
regering och riksdagsmajoritet som tillräckligt konkurrensfrämjande åtgärder.
I uppsatsen argumenteras för att privatiseringstankar också hade avsevärd betydelse (i
större utsträckning 1997 än 1992). En strukturell förändring av Telia skulle ha försämrat
marknadsvärdet inför eventuell delutförsäljning.
Tydligt för bildandet av ett (access-)nätbolag var 1996-1997: Konkurrensverket,
Kommunikationsforskningsberedningen, Svenska kommunförbundet, Banverket,
Lantmäteriverket, Svenska Kraftnät, Enator Dotcom, och de flesta operatörer vid sidan om
Telia. Politiskt drevs reformkraven hårdast av moderaterna, men även av
kristdemokraterna.
Många aktörer (remissinstanser) var 1996 otydliga eller osäkra. Viktigast kanske Post- och
telestyrelsen, som varken tog ställning för eller emot en strukturell förändring av Telia.
Osäkerheten och otydligheten präglade 1996-1997 mer och mindre även partierna:
folkpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet och centerpartiet.
Telia, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), och den socialdemokratiska regeringen
var dock klart negativa till bildandet av ett accessnätsbolag (LO spelade ingen betydande
roll eftersom endast ett av dess medlemsförbund var direkt berört, Facket för service och
kommunikation; och de tog i sin tur ingen särskild ställning i accessnätsfrågan).
I ett appendix redogörs (främst i orienterande syfte) för övergripande rättsliga och
telepolitiska förändringar under undersökningsperioden 1988-1997. Där görs också en
kortare internationell utblick mot europeisk integration i allmänhet, och teleliberalisering
inom EU och inom FNs frihandels- och fackorgan WTO, i synnerhet.
I appendixet noteras att Sveriges telepolitik (förstås) påverkades av den internationella
teleliberaliseringen; främst av utvecklingen inom EU. Där konstateras dock att Sverige –
främst på grund av den tidigt inledda liberaliseringsprocessen – ändå hade stort
handlingsutrymme för egna nationella särlösningar.