Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva
telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var
och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe
utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att enskilda och
myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller fasta teleförbindelser genom statlig
upphandling.
3 § Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en
effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå
de i 2 § angivna syftena.
Textruta. Statens övergripande telepolitiska mål lagfästes i telelagens (SFS1993:597) andra
paragraf. I tredje paragrafen lagfästes också att konkurrens skulle vara ett medel för att uppnå
målet (effektiva telekommunikationer).
I telelagen angavs att taxor för telefonitjänst och hyrda förbindelser skulle vara
kostnadsbaserade och hållas allmänt tillgängliga. 458 Regeringen fick också rätt att föreskriva
om pristak för telefoni.
Den nya konkurrenslagen bedömdes vara en viktig komponent för utvecklingen av
telemarknaden, som ju dominerades kraftigt av ett företag. Konkurrenslagstiftningen gick
från en ”missbruksprincip” till en ”förbudsprincip”. Tidigare var konkurrensbegränsningar
tillåtna, såvida de inte hade skadliga effekter i det enskilda fallet. Nu blev
konkurrensbegränsningar förbjudna (såvida de inte hade särskilt goda effekter i det enskilda
fallet). 459 1992 hade också Konkurrensverket bildats genom sammanslagning av Statens
pris- och konkurrensverk och Näringsfrihetsombudsmannen. Trots den nya
konkurrenslagstiftningen skulle konkurrensproblemen på telemarknaden komma att bli
betydande. 460
De telepolitiska målen och inriktningarna modifierades också något. Betydelsen av
”effektiva” telekommunikationer i samhällsutvecklingen framhölls starkare än tidigare
(”tillfredsställande”). 461
458 18-19 §
459 Bergling m.fl. 1994, Konkurrensguiden 1997.
Den nya konkurrenslagen innehöll två generella förbud. I det första förbudet (§6) slogs fast att ”avtal mellan företag [är]
förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt
eller om det ger det resultatet.”(SFS 1993:20 §6).
I det andra generella förbudet (§ 19) slogs fast att: ”Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den
svenska marknaden är förbjudet. Sådant missbruk kan bestå i att 1. Direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller
försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, 2. Begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna, 3. Tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel,
eller 4. Ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller
enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.” (SFS 1993:20 §19).
460 Se exempelvis Avreglerade marknader i Sverige 1998
461 Prop. 1992/93:200, s. 70.
173