Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

1. Separat ekonomisk redovisning, men inga organisatoriska förändringar.
2. Bildande av ett eget bolag inom Telia.
3. Bildande av ett separat externt bolag, men under samma ägare (staten).
4. Bildande av ett separat externt bolag, med annan ägare än staten (exempelvis klubb av
operatörer).
Den första lösningen innebar att Telia kunde förbli homogent, men att Post- och
telestyrelsen skulle kunna kräva en kostnads- och intäktsredovisning av verksamhet knuten
till accessnätet. Medan då de tre övriga lösningarna skulle kräva separation av Telias
moderbolag. Promemoriaförfattarna kom alltså att förorda lösning nummer ett - endast en
ekonomisk särredovisning. Detta då i kombination med en striktare reglering av priset och
andra villkor för samtrafik.
Argumenten för respektive emot bildandet av ett accessnätsbolag, kan nog inte sägas ha
varit särskilt väl utredda. Åtminstone redovisades inte några längre resonemang i frågan.
Argumenteringarna avhandlades på en knapp A5-sida i den 288-sidiga promemorian (se
textruta). 358
Kostnader för särskilda uppgifter som ålagts operatören, t.ex. samhällsomfattande tjänster, får inte tas ut via samtrafikavgifter.
För att underlätta myndigheternas kontroll åläggs alla operatörer som bedriver samtrafik och som har ett betydande inflytande på
marknaden att ha separat redovisning av samtliga kostnader och intäkter förknippade med samtrafik.
Organisationer med betydande inflytande på den relevanta marknaden skall tillmötesgå alla rimliga önskemål om anslutning till
nätet vad avser geografiska hopkopplingspunkter, nivåer, nätprotokoll etc. De åläggs vidare att publicera standardprislistor
nedbrutna i komponenter enligt marknadens behov. Krav får ställas på den dominerande operatören att upprätta särskild
redovisning för accessnätsverksamheten.
Tillsynsmyndigheten får utvidgade befogenheter på ett antal punkter. Den ges möjlighet att föreskriva vad som skall ingå i ett
avtal. I undantagsfall kan den kräva ändringar i standardprislistor. Tillsynsmyndigheten skall vidare kunna ålägga operatörer att
bedriva samtrafik om viktiga samhällsintressen så kräver. Den får därtill möjligheter att sätta tidsgränser för förhandlingar samt
inom sex månader fatta beslut om priser och villkor om medling inte givit resultat.
Myndighetens beslut skall även fortsättningsvis kunna överklagas till länsrätten, därefter till kammarrätten och i sista hand
Regeringsrätten.” (Ds 1996:38, s. 178-179).
358 Ds 1996:38, s. 187-188.
127